|
|
I morse tog frugan, jag och jyckarna en uppfriskande sväng i Gröthögarna. Regn och snö hade dragit norröver. Även om blåsten nöp diskret i nästippen gjorde solen allt för att det skulle kännas så vårligt som möjligt. Med mina vita sneakers vadade jag oförskräckt fram genom gyttjiga pölar och fårbajs från i somras. När man anar våren är man så upprymd att det inte är hela världen att man får klafsa runt lite grand. Hararna, på åkern intill, jagade varandra i romantiska lekar och högvis med svanar låg bländvita på den blå böljan. Talgoxar satt i trädkronorna och filade på sin sång. Naturen var på allmänt gott humör! Tillbaka på P-platsen mötte vi Bosse och Barbro som äger Café Utsikten i Båstad. De hade med sig halvårsgamla schäfertiken Nickie som rycktes med av den uppsluppna stämningen! Bosse och Barbro kunde lugna oss med att de kommer att öppna Café Utsikten i år också. På Valborgsmässoafton kör de igång. Ett tag funderade de på att sälja och dra vidare i livet men de älskade sitt jobb och sin gård så mycket att de stannade kvar. Tur för oss och alla turister, som gillar att stå i kö för en nybakad vetekrans eller en generös räkmacka!
Sanna och Cajsa gör din plånbok större! Det fanns en gång en häftig dekal, att sätta på bakrutan, som löd: ” Båstad, för dig med stil och stålar! ” Sedan en tid tillbaka, hittar du en butik i byn som fixar stilen samtidigt som de ser till att dina stålar räcker mycket, mycket längre! Guldkantade second hand kläder, som får dig att falla baklänges, till priser där du inte behöver slåss med ditt slösaktiga leverne! Hörde att mina svägerskor hade fyndat så jag var tvungen att kolla läget på plats. Någon viskade i mitt öra att det är en massa tuffa vårgrejer på gång plus en hel del barnkläder! En liten extraknuff på storyn är att det var Lisa, med butiken ” Köpmansgatan “, som föreslog namnet ” 67 kvadrat ” för Sanna och Cajsa. Vi har nu ganska många klädbutiker i Båstad och vad som är trevligt är att de olika affärsidkarna stödjer och pushar varandra. Köpmansgatan blir snart nya Kings Road, Carnaby Street eller kanske Savile Row. Folk kommer att vallfärda hit!
Hon har tio bollar i luften, två vuxna barn och ändå ser det ut som om hon just har haft semester! Lina Andreasson lärde jag känna då hon och hennes brorsa Jesper, när det begav sig, var polare till frugans småsyrror. Hon är dotter till legendariska bokhandlaren Lena och journalisten Roland. Jag minns henne som en söt tjej med huvudet på skaft och det är något som gäller än idag. Lina gör, tillsammans med kollegan Camilla Christensson, kanske södra Sveriges snyggaste magasin, Magasin Båstad. Elegant layout, klass på innehållet och bra tryck. Den tidningen får vi gratis i brevlådorna! När Lina inte jobbar med det egna, hjälper hon också andra att göra trycksaker. Som om inte det skulle räcka kör hon varje sommar igång Bokhandlargårdens Café i Båstad, ett idylliskt ställe med korsvirke, kullersten och ett stort valnötsträd. Som att sitta i södra Frankrike och käka läckra mackor! Om jag hade varit i hennes ställe hade jag, vid det här laget, varit ganska sliten…men inte Lina inte! Hon bor mer eller mindre på Friskis och Svettis också, där hon, större delen av veckan, tränar folk som vill bli i form! Mitt dygn har 24 timmar, Linas måste ha 48, minst! Sicken tjej……men så är hon ju från Båstad också!
Som Båstadbo rör man sig ju ganska ofta i naturen. Stranden ligger alltid nära, kan man säga. Som fotograf händer det att jag har kameran med mig om, utifall att det skulle dyka upp något alldeles extra. På vårar och höstar kan man se de mest märkliga små fåglar i vattenbrynet. Förmodligen är de på väg från ” långt bort någonstans ” och skall till ett annat ” långt bort någonstans. ” De käkar en bit mat, vilar lite och sedan lyfter de igen. Jag tycker att jag kan känna igen hyggligt många av våra bevingade vänner, talgoxe, blåmes, rödhake, fiskmås och så där, men när man kommer till vadare, på stränder, ligger jag löst till. Den här lilla gynnaren plåtade jag på stranden i Skummeslöv, en ödslig dag. Skickliga ornitologer ( fågelskådare på ren svenska ) kan naturligtvis säga direkt vad det är för en pippi. Som amatör gissade jag att det var en snäppa. För säkerhets skull googlade jag på snäppor och fann att det fanns ungefär hur många som helst att välja bland. Den som var mest lik min kompis hette sandsnäppa. Problemet är att den häckar i Nordamerika och Kanada och det är ju en bit bort. Frågan är hur snäpporna känner igen sig själva?
För tio år sedan var jag nere på Båstads egen Copacabana. Det var Brassevecka och ett riktigt höjdarväder. På kvällarna hade folk myspys, musik och något att dricka. På dagarna var det återhämtning och uppfriskande bad som gällde plus några som lattjade med en fotboll. Jag fick syn på en liten kille. Han hade inte fyllt ett år än. Säkert kunde han inte heller säga några begripliga ord…..men han hade en blick, en beundrande blick, en drömmande blick. Jag såg i hans ögon att en dag ville han bli en ny Zlatan, eller kanske en Ronaldo, eller varför inte en Roberto Rivellino, nyckelspelare i det lag som brukar citeras som Brasiliens största world cup team någonsin! Har man en dröm, tidigt i livet, gäller det att hålla fast vid den, det är så man blir riktigt, riktigt bra, vad det än gäller! Idag måste denna lille kille vara tio år. Är han med i något lag? Finns det andra som, i smyg, redan tittar beundrande på honom?
Frugan och jag tog en morgonsväng, med jyckarna, bort mot hamnen. Plötsligt såg vi en person, i röd tröja, som hastigt närmade sig bakifrån. Det var som när man ligger och kryssar på Autobahn och en Porsche kommer i 325 ryck! Det tog med andra ord inte många sekunder förrän människan hade hunnit ifatt oss och då såg jag att det var Traecy, den dansande taxichaffisen! Traecy Overby är tjejen som gör promenaden till ett nöje. Tidigt på morgonen ser man henne liksom släppa loss längs trottoarerna. Hon har alltid lurar i öronen, förmodligen med en hyfsad volym och rejält med dunka, dunka. När det svänger kan inte Traecy stå stilla, hon rycks med som om hon hade en helkväll på discot! Sammanlagt tillryggalägger hon mil efter mil på det här viset. Självklart hade hon på sig en Båstad-tröja som jag gissar att hon köpt på turistbyrån för det var där jag köpte min. Vi borde starta en tävling som heter något i stil med: ” Hur länge orkar du hänga på Traecy?” Hela Båstad kommer att få feeling! Ös på bara Traecy och dansa vidare, det gillar vi!
När våren väl har beslutat sig kan inget hindra den! Det var minusgrader, natten som gick och vattnet i båthamnen frös. Solen gick upp och isen spräcktes. Inatt kommer vattnet att frysa på nytt bara för att solen skall kunna göra om sin grej i morgon bitti igen. Just nu stannar ljuset kvar fem minuter längre för var dag som går, vilket betyder trettiofem minuter mer sol på en vecka. Tänk dig att en hel vår och en härlig sommar bara väntar på att landa i Båstad igen!
I ett par dagars tid har jag haft en fight med datorn! Det började med att den gamla burken kraschade och jag var tvungen att köpa en ny, nåja, så gott som ny, på Blocket. Med benägen hjälp fick jag över nästan alla mina grejor från den gamla hårddisken…..med betoning på nästan. Till saken hör att jag hade ett program på licens som var knutet till den gamla datorn och inte kan fungera på någon annan. Jag hade betalat en del kronor för programmet och mejlade därför säljaren på Irland och förklarade situationen. – “Det fixar vi! ” sa de och skickade över ett nytt lösenord. På något vis ligger programmet online och leverantören kan styra det som de vill. – “Va fint! “, svarade jag på min bästa mejl-engelska och trodde att allt skulle vara klart med det. Efter att jag hade fått upp ett 20-tal Error-skyltar mejlade jag leverantören igen och berättade vad som hände. Till saken hör att företaget verkar ha ett trippelägande i Irland, USA och Kina så jag kunde inte vara riktigt säker på att jag fick tag i samma support var gång. De kom med nya förslag och jag sprang på ännu fler Error-skyltar. Till slut fick jag ett mejl att jag skulle gå till ” The Library” och slänga alla filer som innehöll 6:or och 7:or. De menade då inte Båstad bibliotek och att jag skulle slänga ut alla sjätte- och sjundeklassare därifrån…nej, de syftade på datorns alldeles egna bibbla, ” The Library “. Ok, jag hittade biblioteket men inga filer märkta med 6 respektive 7. När jag mejlade om detta, vi måste ha varit uppe i ganska många mejl på två dagar, sa företaget ( amerikanen, irländaren eller möjligen kinesen ) att jag inte skulle gå in i det vanliga biblioteket utan till ” The hidden Library “, det gömda biblioteket. Det var nu jag hamnade i Harry Potters värld, jag hade faktiskt behövt lite hjälp av honom här. -” Hur hittar jag det gömda biblioteket då ?” mejlade jag tillbaka. Då fick jag ett svar som innehöll något som såg ut som en trollformel, vissa tecken fanns definitivt inte på mitt tangentbord. Jag reste mig och gick av och an i rummet en stund. Efter att jag varit på toaletten, där spegeln avslöjade att mitt hår såg gråare ut än förut, insåg jag att jag måste ringa min kompis ” det galna datageniet ” Göran Buhre. När jag skulle slå in numret på telefonen märkte jag att mina händer skakade lätt. – ” Ja, hallå! ” svarade Göran. – ” Jag, måste in i det gömda biblioteket! ” sa jag med hes röst. -” Jaha,” sa Göran utan att häpna, ” Tryck på ALT-knappen och klicka därefter på GO i menyn så dyker det upp. ” Som genom ett trollslag, helt i klass med Harry Potters äventyr, dök det upp en plats i datorn som jag aldrig hade hört talas om, ett gömt bibliotek! Jag hittade en massa 6:or och 7:or som jag slängde. Allt började fungera igen! Nu tror jag att jag måste vila mig lite, kanske gå ut i solskenet en stund. – “Tack Göran! Du kanske känner Harry Potter? “
Det var skymning. Jag kom just hem efter att ha kutat en sväng i skogen med jyckarna. I grannens björk satt några sega kråkor och funderade på att kvarta in för natten. Min hjärna var dock full med positiva endorfiner och livet tedde sig mysigt i största allmänhet. När jag kikade ner mot de stora träden i Brunnsparken satt där en miljon kajor och snackade. Detta kunde bara betyda en sak! De samlades för sitt stora kvällsparty. Överallt ifrån kom de och landade tätt, tätt, högst upp i träden. När de är tillräckligt många kör partyt igång! Alla lyfter på en och samma gång och drar en repa över sta´n. I hundra ryck! Vänder ledarkajan så vänder alla. Det är som en stort House-party där Avicii kör sina tyngsta hits! Jåglarna är helt euforiska! Så brukar det vara….. men just ikväll hade de inte lyft än. Jag rusade in i huset för att få fatt på kameran. Kunde vara kul med några häftiga bilder till bloggen! När jag kom ut igen satt kajorna fortfarande kvar. Jag väntade och väntade och väntade. Försökte med att klappa i händerna för att liksom skrämma igång partyt. Icke sa Nicke, inte ens grannes kråkor flyttade på sig. En aning besviken gick jag in igen och gav jyckarna mat. När jag stod i duschen hörde jag, genom ventilen, att partyt hade kört igång! Borde jag har rusat ut, i bara tvållöddret, för att få den där bilden? Jag är nästan säker på att Avicii var med!
Under eftermiddagen drog en del grå moln in och det började stänka så smått igen. När det är fredag och solen skiner, sprudlar folk av glädje! Mycket snack utanför affären och uppmuntrande tillrop, vinkningar och allmänt god stämning! Om du känner att regnmolnen dämpar entusiasmen lite grand, skall du göra ett besök hos Dan på Lyckantorget. Det är en go och fin kille som alltid har ett leende till övers och en kvalitet på tulpanerna som andra har svårt att slå. Idag hade han till och med på sig smurf-mössan!
|
|
