|
|
Det finns en alldeles speciell känsla i att hålla i en bok. Jag minns när jag var liten skolgrabb och för första gången skulle låna böcker på ett bibliotek. Bibliotekarien kunde allt och damen vid receptionsdisken stämplade böckerna och mitt lånekort, med en ansvarsfull min. Det doftade på ett särskilt sätt i lokalen och stämningen var högtidlig. Mycket har hänt sedan dess. Persondatorerna och ännu mindre mobiler och surfplattor, var ens påtänkta, i vår del av Universum, när jag var liten. Bosse Norrbrink öppnade, decennier senare, Torggårdens videouthyrning på torget i Båstad. Att hyra en film där var som att låna en bok. VHS-maskinerna tog hem bildberättandet till ditt vardagsrum. Kvällarna var räddade! En av de ungdomar, som jobbade hos Bosse, var Jocke. Han kunde allt om ” rullarna ” på hyllorna och ändå satt han alltid och läste en bok när jag kom in. Jag har aldrig sett någon som har läst så mycket böcker som Jocke. I tjugo år gjorde han det på Torggården och därefter fortsatte han av bara farten på fritiden också. Mötte man Jocke så höll han alltid i en bok. Jag tror han föddes med en bok i sin hand. På senare år, har jag sett honom på sta´n med lurar i öronen. Ljudböcker! Idag hittar du Jocke i Bjäre Bokhandel där han har varit de senaste sju åren. Han är trevlig, på ett stillsamt vis och i hans ögon ser du något drömskt, kärleken till det skrivna berättandet, till språket, till glädjen att vända blad för att få veta mer. Härligt med sådana människor!
Om du gillar att springa kan jag rekommendera stranden i Skummeslöv, om kvällen, på senvintern. Har det blåst, de senaste dagarna, är sanden alldeles slät. Låt dig fascineras av kraften i vågorna som rullar in. Molnen är ofta dramatiska och kanske ett par regnstänk far genom luften. Är du på väg hem ser du Båstads alla lampor som glittrande ädelstenar på åsen. Massor av syre i luften fyller dina lungor och du känner att du kan springa hur länge som helst. Alla dagens bekymmer försvinner. Du är ett med naturen! Väl hemma tar du en varm och avslappnande dusch. Gissa om middagen smakar bra se´n!
Många har väl hört talas om lapptäcken. Jag gjorde en gång reportage om en kille i en förort till Båstad som brukar kallas Laholm. Killen heter Sten och älskar gamla möbler så mycket att han tycker att de skall få ett andra liv. Hittar han en riktigt uttjänt kvalitetsmöbel, som folk tänker kasta, så tar han hand om den, helrenoverar den och klär den med lappar av gamla tygprover som annars också hade blivit kastade! Vips så har du en fräsch Dux-fåtölj med dunplymåer framför dig. Det finns ett företag i England som nytillverkar liknande möbler och säljer dem för fantasisummor. Stens stolar får ett andra liv och förmodligen ett ganska schysst liv eftersom deras vänlige räddare i nöden är tapetserarmästare. Vad Sten heter i efternamn?…..Olofsson. Han har silverfärgat hår och åker sommartid omkring på en Harley Davidson.
Våren knackade på dörren sedan föll temperaturen igen. Kyla letade sig ner från ishavet förmodligen i kölvattnet på orkanen Tor som bakåtkammade alla norrmän häromdagen. Frugan, jag och jyckarna beslöt oss för att ta dagens morgonpromenad i skogarna vid Hemmeslöv för att klara oss undan de värsta vindarna. När vi rattade fram längs Kustvägen låg där plötsligt en svan mitt på asfalten. Den levde och sträckte på halsen men verkade olycklig. Det var en väldigt riskabel plats att ta igen sig på. En närsynt fartdåre kunde ju ha kommit och så hade det varit klippt! Det var en fjolårsunge, att döma av den mörkare fjäderskruden. Gissar att den inte hade fått i sig tillräckligt med mat vilket kan betyda döden för de flesta fåglar när det är kallt ute. Jag gick ur bilen för att försöka flytta på den magnifika fågeln. På nära håll är svanar väldigt stora..betydligt större än talgoxarna hemma i trädgården. Den reste sig försiktigt och gick en bit ut i gräset och lade sig igen. Frugan och jag beslöt oss för att ta en snabb sväng i skogen och om svanen var kvar, när vi passerade igen, fick vi hitta på något radikalt. Det vore synd om en så vacker fågel skulle kila vidare nu när det är så nära till våren. Vi klarade raskt av promenaden bara för att på tillbakavägen finna att svanen var borta. Den kunde inte ha hunnit långt, resonerade vi. Jag kilade ner på stranden och möttes av en vind som kändes som konstant 20 sekundermeter med 35 gradig kyla. Ett par hundra meter bort stod vår fågelkompis och såg håglös ut. Vi förstod att nu gällde det att skynda sig för att hinna få fram mat medan det stackars djuret fortfarande hade krafter att äta annars skulle han bli ett lätt offer för kråkorna. Vi googlade på våra mobiler för att ta reda på vad svanar egentligen äter. Sjögräs var poppis, förstod vi, men det var inte riktigt läge på att vada ut i havet för att samla ihop sån´t. På nätet fanns dock massor med info. Experterna föreslog fullkornssäd av vete och havre men även broccoli kunde fungera och märkligt nog hederliga svenska wienerbröd, då fettet i dem var ok! Vi körde så fort vi vågade till Willys och handlade grönsaker, fågelfrön och wienerbröd med hallonsmak och sedan snabbt tillbaka till stranden med hela bärkassen full. Jag galopperade ur bilen och iväg längs stranden. Svanen var borta. Precis som jag skulle upp och leta i strandrågen mötte jag två hundägare som kämpade sig fram i motvinden. – ” Har ni sett någon svan här? ” hojtade jag. De var så stelfrusna att de knappt kunde prata men klämde ändå ur sig: -” Ja, det lyfte precis en stor svan här och flög bort över skogen. Den hade kraftiga vingslag och rejält med luft under vingarna! ” Jag noterade att hundägarna gladdes över sitt målande språk trots att det var så kallt ute att de klapprade med tänderna. – ” Jaha, vad bra då! ” sa jag. Sedan åkte frugan, jag och jyckarna hem med en stor kasse till bredden fylld med fågelfrön, broccoli och wienerbröd med hallonsmak.
Jag är två meter lång och fördelen med det är att jag har bra utsikt även i folksamlingar. Detta har folk anammat och sett poänger i. När jag var yngre och snyggare, tyckte tjejer att det var praktiskt att sitta på mina axlar på rockkonserter. Lite senare i livet har vänner och bekanta använt mig för att nå upp i äppelträd, byta lampor i taket osv. Högvis med ungar har gillat mina skuldror för att det kittlade i magen. Flickan på bilden ( som är plåtad för några år sedan, men hon är lika tjusig fortfarande ) är frugans yngsta syster Nina som satt på mina axlar när hon var liten. Idag har hon en dotter på sjutton år som också satt på mina axlar när hon var liten. Om några år bildar hon säkert familj med barn som älskar höjder. Om du en dag ser en ihoptryckt och påfallande böjd liten gubbe på stan, så är det åren som har gått. Folk kommer diskret att viska till varandra: -” Han hade väldigt mycket folk på sina axlar. ”
Här följer exempel på andra höga saker: ” Höghuset ” på Agardhsgatan ( tre våningar ), Turning Torso, Gothia Towers, Kaknästornet och Eiffeltornet.
Strax efter lunch körde jag och frugan in i stan, alltså metropolen Båstad. Längs vägen powergick en tjej, i jättetuff outfit! Tajtsen hade ett häftigt svartvitt mönster. Tröjan var orange och utanpå den bar hon en slimmad, svart, dunväst. Hon låg verkligen i som en rem och man såg beslutsamheten i hennes steg. När vi passerade såg jag att det var Aviva, från Fiskekajen! Nu när hon har stängt för semester, fram till Påsk, kör hon stenhårt för att trimma formen. För att inte resan skulle bli för lätt, idag, klämde hon backen upp mot gamla Båstad station också! I de vita hörlurarna dunkade musiken och jag hade tur som hann ta ett snapshot innan hon ökade farten och försvann i fjärran!
Idag skulle vi vaccinera jyckarna och åkte därför till AVA- veterinärklinik i Skottorp, en hemtrevlig miljö där vovvarna känner sig välkomna. Bakom skrivbordet, i mottagningen, satt Julia som du säkert känner igen från ICA supermarket i Båstad där hon fyrar av leenden som värmer upp de mest vinterfrusna själar. Jag har noterat att många killar gärna vill stå i hennes kassakö. Julia är en tjej som har huvudet på skaft. Utöver att hon kan alla priskoder, på ICA, som ett rinnande vatten, är hon diplomerad hundinstruktör och i november räknar hon med att vara färdig hundpsykolog också. Med andra ord är Julia redo att ta hand om din bäste vän. Bäst att vi går dit lite oftare så vi är helt säkra på att jyckarna mår riktigt bra!
Varje år, ungefär så här dags, tänker jag att det nog skulle smaka ganska bra med en semla! Sedan slåss jag med sitt samvete som påminner mig om figuren och sommaren. Allt som är gott brukar ju innehålla en del kalorier. Skall man vara fin får man lida pin. Men….. frugan och jag har hållit oss ganska bra på mattan, med sallad och annat nyttigt, hela vintern så vi tyckte att det kanske inte gjorde så mycket om vi bara funderade lite grand på det där med semlor. Idag skulle vi åka till Boarp och köpa tulpaner, egentligen var det nog bara ett svepskäl för att närma oss det lilla kondiset ” På Kanelen ” som råkar ligga i närheten. Vi hann inte mer än parkera bilen förrän vi såg massor med folk som kom knallande med bageripåsar i nyporna. Paniken närmade sig! Tänk om det inte skulle finnas några semlor kvar åt oss, då hade vi ju gått och varit sugna alldeles i onödan!! Men…lyckan stod oss bi. När vi kom in i butiken stod Zaza där med ett leende på läpparna och en hel plåt laddad med läckerheter. De var precis lagom stora, inte för mycket bulle men med massor av grädde och mandelmassa! Vi slog till direkt och åkte hem och stoppade i oss! Det är trots allt ganska långt till sommaren och springer jag ett varv extra i skogen kanske det kan slinka ner en semla till…sedan får jag jogga lite mera och köpa en semla till…..det kommer nog att ordna sig!
Idag hade frugan och jag bestämt oss för att ta reda på var Hemmeslövs sjö låg någonstans. Fanns den på riktigt? Vi hade, från flera håll, hört talas om två coola killar som plogat och stått i, dag efter dag, för att alla vi andra skulle kunna njuta av en sväng på isen. Idag hittade vi rätt! Sjön fanns och lär ha uppstått när man byggde den nya banvallen. Ola Bjäråsen och kompisen Sven tog initiativet att fixa en skridskobana som har blivit en liten succé. När vi var där var det fredagkväll och solen hade precis gått ner bakom åsen. Ändå var det många som inte kunde slita sig från isen. Härligt att se folk åka grillor! Stilarna var många. Några var rätt proffsiga. Andra tyckte att det var värt att ta risken. Gemensamt var att alla hade väldigt kul! Det gjorde ni bra killar!
Klicka på bilden om du vill se mer från Hemmeslövs sjö !
Det är ett par minusgrader ute! En enveten vind piskar snöflingor i hans ansikte och ändå är han ett enda stort leende! Ulf Nilsson, hamnkaptenen i Båstad, har laddat inför sommarens rusning. Ett par tre veckor i solen, på andra sidan jordklotet, gjorde susen. Ulf är mannen som lyckas kombinera glädje med ett seriöst och effektivt arbete. Eftersom vi bor grannar har jag haft nöjet att följa Ulf, Petra och deras tre söner genom åren. De är familjen som en sympatisk Hollywood-film hade kunnat handla om. Alltid en massa kul på gång! Ingenting verkar någonsin vara omöjligt! Om jag är nere i mitt garage och hör någon pyssla ute på gatan, kan jag vara hundra på att det är Ulf som, på fritiden, sorterar sopor i alla de fack hans tunnor innehåller. Jag tycker att han borde få någon slags medalj för det! Förmodligen är han bäst i Båstad på att sortera. Ulf älskar båtar och han har en naturlig talang för ordning och reda. Han är också en glädjespridare med sitt strålande humör! Inte undra på att det är fullt i hamnen hela somrarna! Det finns till och med de som vill ha i båten på vintern också bara för att inte missa en sekund av det roliga!
|
|
