Som Båstadbo rör man sig ju ganska ofta i naturen. Stranden ligger alltid nära, kan man säga. Som fotograf händer det att jag har kameran med mig om, utifall att det skulle dyka upp något alldeles extra. På vårar och höstar kan man se de mest märkliga små fåglar i vattenbrynet. Förmodligen är de på väg från ” långt bort någonstans ” och skall till ett annat ” långt bort någonstans. ” De käkar en bit mat, vilar lite och sedan lyfter de igen. Jag tycker att jag kan känna igen hyggligt många av våra bevingade vänner, talgoxe, blåmes, rödhake, fiskmås och så där, men när man kommer till vadare, på stränder, ligger jag löst till. Den här lilla gynnaren plåtade jag på stranden i Skummeslöv, en ödslig dag. Skickliga ornitologer ( fågelskådare på ren svenska ) kan naturligtvis säga direkt vad det är för en pippi. Som amatör gissade jag att det var en snäppa. För säkerhets skull googlade jag på snäppor och fann att det fanns ungefär hur många som helst att välja bland. Den som var mest lik min kompis hette sandsnäppa. Problemet är att den häckar i Nordamerika och Kanada och det är ju en bit bort. Frågan är hur snäpporna känner igen sig själva?