|
|
I morse tog vi en promenad i den härliga naturen vid Gröthögarna, mitt emellan Båstad och Torekov. En hel flock med sädesärlor hade landat! De sprang omkring och vippade så där trivsamt på stjärten som bara de kan. Läste just att våra svenska ärlor brukar övervintra runt Israel och Egypten. De har med andra ord en bit att flyga. Sädesärlan är väldigt trogen sin hemort, en Båstad-ärla skulle aldrig komma på tanken att flytta till Öland eller Bohuslän! Vi som bor i Båstad förstår hur den resonerar!
Påskdagen. Solen hade övergått i dis och regnskurar utlovades till eftermiddagen. Frugan, jag och jyckarna tog en sväng om hamnen där folk verkade trivas i största allmänhet. På kajen stod Christer Holm och njöt av tillvaron. Jag påminde honom om att han och Bosse Holmström hade varit mina extra gympalärare när jag var tonåring. Christers vältränade tennishjärna gick blixtsnabbt igenom vad han hade gjort på sextiotalet och han sa: -” Ja, just det, Gestapo-Lasse och Kurre Johansson!” Det var de allmänt använda, lite vanvördiga, namnen på våra ordinarie gymnastiklärare som lät Christer och Bosse praktisera från och till på lektionerna. På den tiden kunde lärare kallas för Caligula, eller Gestapo-Lasse, eftersom de var rätt hårda, åtminstone utanpå. Om de bad oss att hänga, med böjda armar, i en bom, några meter upp i luften och sedan ta oss tio gånger fram och tillbaka längs den, så var det det som gällde och inget annat. Christer och Bosse däremot förstod oss grabbar. De var schyssta och i startgroparna till sina respektive tenniskarriärer. Vi såg upp till dem och önskade i hemlighet att vi skulle bli som dem en dag. Christer blev senare uttagen till Davis Cup-laget och enligt Wikipedia var han rankad som andre man i Sverige i mitten av 60-talet! Han har genom åren klarat sig från allvarliga skador och spelar idag veterantennis. Häftig kille, min gamle gympalärare!
I Båstad frodas alltid romantiken särskilt på våren! Jag sprang på Lasse Henningsson, VD för fashionabla Hotel Skansen och han hade ett lyckligt leende på läpparna. Kärleksaffären, med den mörkhåriga skönheten, har egentligen pågått i ett år, men nu tycker paret att det är dags att öppet visa för alla hur det ligger till. Lilla cocker-poodlen Yackie, är ett charmtroll som tycker livet är stenkul! Jag hann precis ta en bild, på paret, innan hon drog iväg husse på en löprunda.
Vill du veta vad som hände sedan kan du klicka på bilden!
-” En timme, max ! ” sa jag till frugan då hon frågade hur lång tid det skulle ta att montera ihop vår nya, åttalådiga byrå ” Hemnes ” från IKEA. I skolan var jag ganska duktig i träslöjd och tycker mig därför inte ha tummen mitt i handen. Vi behövde en extra byrå i sovrummet och hade under en tid kastat långa blickar efter IKEAS ” Hemnes “. De åtta lådorna är i tre olika storlekar och byrån är faktiskt ganska snygg! Idag, på långfredagen, var det dags! Hammare, en skruvmejsel och en gammal Morakniv kunde komma väl till pass, hade jag räknat ut. Efter lite trassel med den första lådan fick jag be om viss assistans av frugan. Vi jobbade strax som ett sammansvetsat team. Efter tre timmar var vi dock tvungna att äta lunch. Efter ytterligare några timmars hårt arbete var vi klara med lådorna och gavlarna till själva byrån. -” Hur mycket har vi kvar? ” frågade jag frugan, när det började mörkna ute. -” Ja, enligt ritningen är det hela stommen och en del finsnickeri!” svarade hon. Jyckarna, som tåligt tittat på hela da´n, började gny och behövde gå en promenad. Vi fick bryta arbetet för kvällen. – ” Hur lång tid tror du att det tar att sätta ihop resten i morgon? ” frågade frugan. – ” En timme , max ! ” svarade jag.
Oklanderlig kostym, rutig, blå skjorta, en småblommig slips, i samma nyans och allt accentuerat med en knallgul näsduk i bröstfickan! Jag säger bara det, Håkan Ingvarsson, ägare till nya herrbutiken ” Lindquists ” i Båstad, vet hur man klär sig! För en hel del år sedan var jag i Paris iförd ett par nyinköpta, vida och randiga bomullsbyxor. Jag och frugan besökte butiker, på en bättre gata och ögonshoppade, som man brukar säga när plånboken för stunden inte är tillräckligt stor. Efter ett tag började det regna ute och regnet bara tilltog, vilket medförde att mina, från början så tjusiga, byxor blev blöta, väldigt mycket större samt fick rejäla knän. Till slut var de så långa att de halkade in under mina klackar när jag gick! Det såg ut som om jag traskade omkring i en väl använd pyjamas. Jag hade möjligen platsat ihop med luffarna, under Seines broar, men klädseln var inte korrekt för de kvarter där all världens häftiga kläddesigners hemvant rörde sig. Nu är det emellertid så… att i Paris fina butiker har personalen en hederskodex. De visade inte med en min att jag såg ut som ett högst olämpligt sällskap för deras övriga kunder. De resonerade som så, fick jag höra, från insatt håll, i efterhand, att om jag ville gå, i franska huvudstadens finaste affärer, enbart iklädd en väl använd pyjamas, så var det förmodligen min stil och den måste respekteras. När jag idag träffade förträfflige Håkan, på invigningen, kände jag plötsligt att jag borde ha burit ett par andra jeans och kanske ha haft en proprare jacka, men han visade inte med en min att han också tyckte det! Jag tror att Båstads manliga publik, framöver, tryggt kan ta ekiperingsråd av personalen på ” Lindquists “. Kul att träffa dig Håkan och lycka till med den nya butiken!
Jag tycker att sotarna i Båstad och närbelägna Laholm, håller höjdarklass! Här är det inga medhavda mackor, inslagna i tidningspapper och halvljummet kaffe i termos, som gäller. Våra killar går på en schysst restaurang när det suger i magen! Först står de på hustaken hela dagarna och njuter av utsikten över Bjärehalvön och Laholmsbukten och sedan är det klart att de måste äta något på samma nivå! Jag stötte på Per, Peter och Dan idag på restaurang Victoria. Grabbarna hade tjuvstartat på det goda påskhumöret och lät sig snällt fotograferas. Jag tror att de hade någon sorts vänträff mellan de två orterna. Härligt med folk som är bra på sitt jobb samtidigt som de kan ta vara på livet!
Jag älskar att bli överraskad…på rätt sätt! Onsdag, snart påsk, ingen verkade vara kvar på jobbet längre, så jag och frugan smet vid lunchtid och kilade in på restaurang Victoria för en bit mat. Redan i dörren möttes vi av en väldoft som verkade lovande. Jag är som en gammal hund, hör inget, ser inget men näsan sviker mig aldrig! Nu var den på rätt gott humör kan man lugnt påstå! Vi hade kollat på nätet innan och noterat att de skulle servera: Bakad blekfilé med rödbetor, kapris, pepparrot, brynt smör och potatispuré. Alternativ rätt var Pasta Linguine med serranoskinka, kronärtskocka, svarta oliver, tomatsås, basilika och grana padano. Frugan tog fisken och jag pastan. Restaurangen består ju av flera små rum som ökar trivseln. Randiga tapeter, guldinramade foton från förr. John kilade omkring som en ljudlös iller och serverade alla blixtsnabbt med ett leende på läpparna. Viktor stod i köket och gjorde förmodligen många magiska gester över grytorna. Sammanfattningsvis kan jag säga att den snabbaste vägen till kontinentens spännande restauranger är att åka till stora torget i Båstad och ta steget in på Victoria. Grattis killar det gjorde ni bra!
Vill du se hur maten såg ut kan du klicka på bilden!
Grannen har en pytteliten hanhund som gillar att slå drillar i vår rabatt. Eftersom jag har två betydligt större hundar och de känner doften av den lille killen, ser de sig tvungna att, på samma ställe, markera att de har fått meddelandet……varje dag! Jag har under vintern förstått att det kommer att vara helt kört, för allt vad växtlighet heter, i just den rabatten………men när vårsolen väl kom fram, ur dimmorna, hände något mirakulöst. Krokusarna har fått spader och växer som aldrig förr! Undrar vad jyckarna dricker när inte jag ser på?!
När solen kommer fram, som idag, blir man sugen på att göra något alldeles extra kul! Du ser leende människor överallt! På eftermiddagen mötte jag Remco Ruigrok Van Der Werven med dottern Safira, de skulle ned till havet och paddla på uppblåsbara brädor. Remco har för mig alltid varit synonym med allt vad windsurfing heter. När det blåste som mest utanför Båstads kust förr var det Remco som surfade på de högsta vågorna. Idag är han en klok pappa som för traditionen vidare till sina barn med en paddeltur i ett vindstilla solsken! En gång champ alltid champ Remco!
Idag kom då äntligen den dagen som vi alla har längtat efter hela vintern! Solen trollade bort dimman och höjde temperaturen på ett angenämt sätt. Tranorna flög i stora V-formationer tillbaka in i landet och mot det stora partajet vid Hornborgasjön. Talgoxar och blåmesar satt i päronträdet och kvittrade i kapp. Jag lade märke till att rosorna på Agardhsgatan håller på att slå ut. Medan jag stod och skulle dokumentera det härliga ögonblicket, i grannens rabatt, kom en tjej förbi med en extra lurvig hund. Hon var glad och hunden var på ett ännu bättre humör! – ” Jag såg en nässelfjäril alldeles nyss !” sa hon och sedan var jag också glad!
|
|
