Påskdagen. Solen hade övergått i dis och regnskurar utlovades till eftermiddagen. Frugan, jag och jyckarna tog en sväng om hamnen där folk verkade trivas i största allmänhet. På kajen stod Christer Holm och njöt av tillvaron. Jag påminde honom om att han och Bosse Holmström hade varit mina extra gympalärare när jag var tonåring. Christers vältränade tennishjärna gick blixtsnabbt igenom vad han hade gjort på sextiotalet och han sa: -” Ja, just det, Gestapo-Lasse och Kurre Johansson!” Det var de allmänt använda, lite vanvördiga, namnen på våra ordinarie gymnastiklärare som lät Christer och Bosse praktisera från och till på lektionerna. På den tiden kunde lärare kallas för Caligula, eller Gestapo-Lasse, eftersom de var rätt hårda, åtminstone utanpå. Om de bad oss att hänga, med böjda armar, i en bom, några meter upp i luften och sedan ta oss tio gånger fram och tillbaka längs den, så var det det som gällde och inget annat. Christer och Bosse däremot förstod oss grabbar. De var schyssta och i startgroparna till sina respektive tenniskarriärer. Vi såg upp till dem och önskade i hemlighet att vi skulle bli som dem en dag. Christer blev senare uttagen till Davis Cup-laget och enligt Wikipedia var han rankad som andre man i Sverige i mitten av 60-talet! Han har genom åren klarat sig från allvarliga skador och spelar idag veterantennis. Häftig kille, min gamle gympalärare!