|
|
I fredags var vi förbi Lindegrens för att köpa ett par skivor entrecote. När det närmar sig middag och man står och tittar i en välfylld charkdisk, suger det till lite grand i magen. Stora helger närmar sig med stormsteg och tankarna rör sig på ett naturligt sätt kring ämnet mat. Frugan och jag tyckte spontant att vi kanske skulle testa Lindegrens prinskorv också för att ta reda på om den passade på julbordet. Dagen efter åt vi den till lunch och det var en upplevelse utan like. Prinskorv vet väl alla hur den smakar….men detta var något annat. Aromerna dansade hambo i gommen och tungan stegrade sig av lycka. Detta var en korv som var så läcker att Dijon-senapen, som jag hade till, rodnade av förlägenhet. Frugan rusade till datorn och lade snabbt in en beställning så vi skulle uppleva samma hänryckning på Julafton. Vi hade snabbt fallit i ett beroende som det var svårt att ta sig ur. Idag var vi och hämtade vurrarna ( Stockholmska för korvar ) och fick veta av Lina Lindegren, som själv stod bakom disken, att de små läckerbitarna hade blivit en hårdvara. Insatta kunder var beredda att ge sin högra hand för grejorna. Himla tur att frugan hade beställt i förväg! Julen är räddad!
Jag satte mig vid bordet, i vardagsrummet, en stund. Frugan hade som vanligt tänt ett par ljus för att skapa lite extra trivsel. Amaryllisen, i vasen, har stått i en vecka nu. Någon börjar se trött ut medan en annan blommar i all sin skönhet. Ofta är det förgängliga det vackraste. Ett liv som lever ut och njuter av att finnas, som vill ge allt innan det försvinner. Lika väl som det är vemodigt, att blomman kommer att vara borta om några dagar, får man en lyckokänsla av att vara på plats just när den är som vackrast.
” Steamy Windows ” hette en gammal dunderhit med Tina Turner. Hon körde den på arenor världen över. Härlig rock med en massa läckert folk på scenen! Gissa om det svängde! Hemma hos oss har vi haft ett vägarbete, under ett par månaders tid, som gick ut på att gräva upp och skotta igen, Tennisvägen, om och om igen. Grus, makadam, stenmjöl och sand i högar! Varje bil, som har haft anledning att passera, är numera grå som betong, oavsett vad den hade för färg innan. Vår bil såg ut som vi hade kört folkrace med den! Eftersom det inte går att skruva loss radioantennen längre fick vi räkna bort automattvättarna. Det är lite kyligt att själv stå och handtvätta kärran så här års också. Vad skulle vi göra? Frugan hade läst om en kille i Våxtorp som ångtvättade bilar och det lät ju väldigt bra. Ett telefonsamtal och ett SMS sedan var han på plats, inom en timme, med en ångmaskin i handen. Det rykte och stod i som om hela bilen brann. Han var på ett strålande humör, arbetade noggrant och fixade allt in i minsta detalj. Bilen blev som ny. Den leende ångexperten hette Hamsa och företaget ” Steam & Shine Car Wash “. Lite häftigt att se på när han jobbade!
Vill du se hur Hamsa och hans bil ser ut skall du klicka på bilden!
Det är kul att vara först! Först över målsnöret! Först till kvarn! Först till dukade bord! Först till premiären! Det finns visserligen de som är snabbare än du och jag, men man får inte ge upp. Jag tror att ” först ” finns överallt i naturen. En dam pekade igår på en videbuske där alla ” kissarna ” redan hade slagit ut! Wow! I grannens rabatt hittade jag idag blomman på bilden här ovan. Yes! Ingen aning om vad den heter, men den är stilig och så är den ju först i rabatten…………….sedan finns det de som gillar att ta det lite lugnare. De tycker att vi, som vill vara först, bara jäktar helt i onödan.
Ibland stöter man på människor som har koll på allt. Om du sitter i bilen med toppluvan nerdragen, har mörka glasögon och lösmustasch så finns det de på gatan som morsar. De vet att det är du som kommer körande. Det är inte många som har den kollen men en av dem är Bent Jacobsson i Lyckankiosken. Skall du hämta ett paket, räcker det med att du tänker tanken för att Bent skall ha plockat fram rätt saker samtidigt som han har gissat vad paketet innehåller. Bent är också killen som håller spänningen i byn uppe. Vad gjorde alla spelare utan honom? Travhästar och fotbollsspelare skulle gå arbetslösa! Vann du inget denna vecka kan du trösta dig med Bents hamburgare. Bent fixar allt! Jag tror att många ser det som en liten högtidsstund att gå till Lyckankiosken. Keep up the good work, Bent!
PS. Jonta, från Audio Video, behövde inte visa leg!
Dagen efter, att stormen Gorm dragit förbi, tog jag en runda om byn för att se vad som hänt och vad som stod kvar. Just som jag skulle ta en bild på ” Stora Blå “- huset, som kantrat, fick jag syn på en öppnad konservburk som någon ställt på kajen. Förpackningen var tom nu men hade tidigare innehållit surströmming. Vid konserveringen av denna norrländska finess uppstår en jäsningsprocess av osannolika mått och när burken en dag öppnas släpps en doft ut som får en hästfjärt att blekna. Jag gissar att någon var sugen på att smaka på läckerheterna men ville spara sin näsa. Vad kunde väl vara bättre än att öppna förpackningen på kajen när det blåste 46 sekundmeter?
Mitt jobb är att göra reportage om läckra hus och inredningar men också att berätta om folks ” lifestyle “. Hur vi människor lever och hur man halkar in på olika banor och intressen i livet. Jag är privat en hundmänniska, inte på det viset att jag har svans och fyra ben, utan mer att jag gillar hundar. Som agility-freak måste man träna flitigt om man skall ha en chans. Tävlingarna utspelar sig ofta i ösregn men folk har kul ändå. Du har väl hört talas om hundväder! Hur som helst så var jag en dag och plåtade en fantastisk hästgård, nära Båstad. Det blir ofta så att ägarna av husen ger mig fria tyglar att hitta de vinklar som tilltalar just min kamera. Jag jobbar ensam och vid detta tillfälle öppnade jag en dörr till ett nästan poetiskt sovrum. Jag riggade stativet, kollade på snygga ljusinfall, noterade en läckert bord och en gustaviansk stol intill. När jag hade hållit på så ett tag kände jag mig iakttagen. Man brukar ju kunna känna om någon glor på en. Jag vred på huvudet och lade märke till en katt som låg alldeles tyst på sängens kviltade överkast. Den sa ingenting utan såg bara stillsamt på mig som om den dröjt sig kvar från en dröm. Den var så skir och fluffig med ljus päls, ett lite mörkare ansikte och två intensivt blå ögon. Jag fick omedelbart dåligt samvete för alla katter som mina hundar jagat från vår tomt och förklarade, för varelsen, att hon inte skulle ta det personligt. Hon verkade dock röra sig i en annan värld, lite mera andlig liksom, en värld där man inte jagar varandra från tomter. Jag klappade henne en smula tafatt, det var som att försöka ta i ett moln. Diskret samlade jag ihop mina saker och gick ut och stängde dörren, hade jag öppnat den igen hade hon förmodligen inte ha funnits kvar. Fascinerande värld vi lever i!
Vädergubbarna hade varnat för att Gorm skulle komma och hälsa på. Vi bar in allt löst i trädgården, blomkrukor, plåtspannar, hundar. Allt som kunde tänkas flyga omkring togs om hand. Sedan var det bara att vänta. Ett tag trodde vi att vindarna hade missat oss och valt en annan riktning, kanske uppåt Bohuslän eller så. Men….plötsligt kom den första köraren längs Agardhsgatan. Man riktigt kände hur den ursinnige Gorm eggade upp sig själv. Vid halv tolv på natten var det så att det fläktade om håret på mig fastän jag stod mitt i vardagsrummet, med alla fönster stängda. Enligt rapporterna hade byarna kommit upp i 46 meter i sekunden. Det kan liknas vid att stå på ett biltak och försöka hålla i sig, när en galning, vid ratten, kör i 165 km i timmen och ryckigt till på köpet. Inte konstigt att träd knäcks och hus flyttar på sig. Jag lider med de som har fått sina hus förstörda men jublar över att det inte har varit några personskador.
Klicka på bilden om du vill följa Gorms spår!
Aviva på Fiskekajen sa för några vekor sedan att hon tänkte prova att ha julbord i år. Mums, tänkte jag. De senaste julbordet jag åt, som var riktigt smarrigt, var på ett hotell i Strömstad, för ganska många år sedan. Den gången var jag och frugan helt oförberedda, på att det skulle bli bra och blev positivt överraskade bara därför. Nu har vi ju blivit lite bortskämda med vad Jocke kan klara av så förväntningarna var skyhöga. Bara att kliva in genom de blå dörrarna på Fiskekajen jagar igång en stämning som känns bra. Mina näsborrar fylldes omedelbart med rent omtumlande dofter. Julbordet var uppdelat på tre olika ställen i lokalen. En brasa brann. Kandelabrarna flammade. Aviva kom och kramades. Det märkliga med kockar som är riktigt proffsiga är att de mest ser ut som om de går omkring och bara pysslar i köket. Det måste vara den där väldrillade tajmingen som gör att det ser så lätt ut. Folk strömmade in. Lasse Bengtssons mamma Birgitta fyllde år. Stämningen blev som om vi vore hemma på julafton med hela trivsamma släkten och några vänner till. En härlig kväll! Om det var gott? Självklart! Prova gubbröran, den var så man nästan föll baklänges. Där fanns också en supertunnt knäckebröd som var sanslöst läckert! ……….och så allt annat förstås!
Vill du se mer från Fiskekajens jul så skall du klicka på bilden!
Jag var ung och vacker……tja, vacker är jag väl fortfarande, nä kanske inte.…. åtminstone inte så vacker som dessa två Båstad-tjejer. Solen lyste över playan. Ett härligt sorl, från folk som trivdes. Vågornas brus! En radio spelade en sådan där låt som man bara hör på sommaren. Glassköerna var långa. Glada tillrop och leenden överallt. Vilka flickorna på bilden är? Charlene Sheppard och Salma, Avivas syster och dotter. På den tiden, när jag höll på med underhållning i Båstad, hade jag ” Challe ” på scen ett par gånger för att hon sjöng så bra. Hon fortsatte på den musikaliska banan som sångerska bland annat i Candela. Challe var också med på Orups stora turné när han var på sin absoluta topp. Sedan blev det Köpenhamn, dans och en massa annat. Hon är fortfarande lika trevlig och vacker när hon då och då kommer på besök till Båstad……och lilla Salma är en stor flicka idag!
|
|
