Vädergubbarna hade varnat för att Gorm skulle komma och hälsa på. Vi bar in allt löst i trädgården, blomkrukor, plåtspannar, hundar. Allt som kunde tänkas flyga omkring togs om hand. Sedan var det bara att vänta. Ett tag trodde vi att vindarna hade missat oss och valt en annan riktning, kanske uppåt Bohuslän eller så. Men….plötsligt kom den första köraren längs Agardhsgatan. Man riktigt kände hur den ursinnige Gorm eggade upp sig själv. Vid halv tolv på natten var det så att det fläktade om håret på mig fastän jag stod mitt i vardagsrummet, med alla fönster stängda. Enligt rapporterna hade byarna kommit upp i 46 meter i sekunden. Det kan liknas vid att stå på ett biltak och försöka hålla i sig, när en galning, vid ratten, kör i 165 km i timmen och ryckigt till på köpet. Inte konstigt att träd knäcks och hus flyttar på sig. Jag lider med de som har fått sina hus förstörda men jublar över att det inte har varit några personskador.
Klicka på bilden om du vill följa Gorms spår!