Dagen efter, att stormen Gorm dragit förbi, tog jag en runda om byn för att se vad som hänt och vad som stod kvar. Just som jag skulle ta en bild på ” Stora Blå “- huset, som kantrat, fick jag syn på en öppnad konservburk som någon ställt på kajen. Förpackningen var tom nu men hade tidigare innehållit surströmming. Vid konserveringen av denna norrländska finess uppstår en jäsningsprocess av osannolika mått och när burken en dag öppnas släpps en doft ut som får en hästfjärt att blekna. Jag gissar att någon var sugen på att smaka på läckerheterna men ville spara sin näsa. Vad kunde väl vara bättre än att öppna förpackningen på kajen när det blåste 46 sekundmeter?