|
|
På vårarna är det kul att ta en sväng utåt Gröthögarna, inte långt från Hovs Hallar, för att se om någon fågel har kommit tillbaka efter den långa, svenska vintern. Vid ett tillfälle sprang jag på en stenskvätta, en hona, som satt längst upp på ett stenröse och njöt av morgonsolen. Jag tog upp kameran, som hade en hyfsad zoom och såg då att hon satt på ett flygplan! Dessa fåglar övervintrar söder om Sahara och man kan knappt föreställa sig vilka strapatser denna lilla tjej måste ha fått utstå för att ta sig helskinnad, dit och tillbaka. Hade hon flugit med planet? Har fåglarna nått samma tekniska utveckling som vi? Det är ju lätt att missa en så´n sak när man pysslar med en massa annat Hon verkade försöka gömma undan det lite grand när hon fick syn på mig. Undrar om fåglarna har egna flygplatser i Afrika, med hangarer och sån´t?
Idag föll 0,8 mm regn, såg jag på SMHI:s sajt, gissar att det gällde per timme. Hur som helst, när det är lite grått ute kan det vara bra att göra något festligt! Vi kilade över till Wai på Malens Krog. Hos Wai är det alltid ” knökat ” (fullsatt på skånska ). Hela Båstad äter lunch där. Han brukar säga att han och hustrun Yen, alltid har velat driva ett ställe där man får vara sig själv och det har de verkligen lyckats med. Där sitter folk i snygga affärskostymen, intill någon annan i snickarkläderna, bredvid en tjej med jättehäftiga klänningen, intill några trivsamma fastighetsmäklare o.s.v. Kul att vinka till folk man känner igen! Frugan tog en stekt torsk med dillsås och jag en korv Stroganoff med hemgjort potatismos. ” Kiruna “, som stod i köket för dagen, hade fått till det där rätta stinget i såsen. Stroganoff skall gärna vara lite pepprig tycker jag! Wai´s specialitet är annars att laga alla typer av asiatisk mat och komplettera med vanligt svenskt käk. Och visst är han fin i sin fluga!
Vill du se hur min Stroganoff såg ut, kan du klicka på bilden!
En sommarmorgon vaknade jag som vanligt vid halvsjuslaget, studsade ur sängen och drog upp rullgardinen för att se hur vädret var. Jag möttes av något som åtminstone jag tyckte var rätt häftigt. Det var otroligt fuktigt i luften och solen försökte ta sig igenom ett grått dis som fyllde atmosfären. Det är inte ofta man kan fotografera denna enorma kraftkälla eftersom man antingen riskerar att bli blind eller åtminstone bränna sönder sensorn i kameran. Just då, den minuten, fanns det en chans att föreviga ögonblicket. Jag rusade iväg efter en kamera, siktade och sköt. Sekunden efter blev ljuset så starkt att det hade varit omöjligt. Efter ytterligare fem minuter bröt ett våldsamt åskväder ut som höll på, utan uppehåll, i två timmar, därefter försvann det för att sedan komma tillbaka flera gånger. Det var en märklig upplevelse. Detta hände i Båstad så klart, en av Jordens exotiska platser! Om en knapp månad börjar dagarna bli ljusare igen!
I morse kom tomten på besök…eller, för att vara ärlig, han morsade, med ena handen, när han åkte förbi. Han skulle egentligen till Nordpolen och hämta julklappar, men renarna sprang fel. Jag tänkte skotta framför entrén och gick till garaget för att hämta skoveln. Det visade sig att jag inte kunde få upp garagedörren eftersom den var igensnöad. Nu har jag två val. Antingen åker jag och köper en till skovel eller så väntar jag en vecka, tills det har blivit varmt igen. Jag tror jag väntar! Hoppas inte tomten tycker att jag har varit stygg då……
Vissa dagar är mulna, blåsiga, kanske till och med kyliga. Man ser hur folk tappert kämpar sig fram i väntan på nästa solstråle. Nu kan jag tipsa om en genväg till solen och det goda humöret. På morgonsvängen sprang jag på Nettan och Eddie nere i hamnen. Eddie är en tibetansk terrier. Nettan hittar du till vardags på Statoil mitt i byn. Det slog mig att varje gång jag går in på macken doftar det nybakat bröd och kaffe. Nettan springer kvittrande omkring med ett leende som om hon just har vunnit högsta vinsten. Hon är snabb och effektiv och vet till på köpet vad alla heter och vad vi gör för stunden. Ett tag trodde jag att vi Båstadbor bara åker till macken för att köpa bensin, nu vet jag att vi också gör det för att pigga upp oss själva. Igår såg jag att Lasse ” Badkrukan” Bengtsson just hade tankat. Han hade ett stort leende på läpparna och en kopp kaffe i handen. Tack för att du får oss att må bra Nettan!
Jag har som jobb att göra inrednings- och lifestyle reportage. Det är alltid kul att komma hem till människor och möta nya världar. Stilarna är många och alla är bra på sitt sätt. Häromdagen besökte jag ett hem som hade det där lilla extra. Möblerna, du ser på bilden, har levt ett långt liv, med flera generationer människor, i skilda hem. De har varit med i glädje och i sorg. Festliga middagar har dukats upp på bordet. Smala och breda rumpor har suttit på stolarna. Skålande glas! Stilla gråt och jublande sång! Skåpdörren, till höger, har någon haft för vana att stänga med foten.
Varför tilltalas man så av att öppna dörren till ett nytt rum? Det är samma kittlande känsla som när man var liten och öppnade luckorna i adventskalendern. Någon kanske föredrar att gå in i en ny affär och andra att kika runt ett gathörn och se vad som finns där. Jag tror att vi gillar äventyret i vad som skall hända. Samma känsla som när vi åker på resa utomlands och ser nya världar. Hela livet kanske går ut på att öppna dörrar!
Att gå längs havet är en lisa för själen! Sätter du dig en stund och ser ut över vattnet, är du som ny när du går därifrån. Det spelar ingen roll om det är skummande vågor eller om ytan är spegelblank, du blir lika tagen av vad du ser ändå. På andra sidan horisonten finns resten av världen. Om du, en amerikan, en kines, en indier, en eskimå och en afrikan står hemma hos sig och doppar foten i vattnet, för att känna hur varmt det är, tåflörtar ni på sätt och vis med varandra. Ni sätter foten i samma vatten. 71% av Jordens yta täcks av havet och vi har svårt att slita blicken från det!
Jag vill att den här bloggen skall kunna glädja folk i vardagslivet och det kommer också i fortsättningen att vara mitt mål. Idag går dock mina tankar till offren och dess anhöriga i Paris. Enligt min livssyn kan man aldrig vinna politiska segrar eller sympati genom att döda oskyldiga människor!
En gång i tiden mötte jag tungviktsmästaren Joe Frazier, när han var på topp…ja inte i ringen förstås utan på en nattklubb. Han var en trevlig kille i välskräddad kostym och den förste som lyckades vinna över legenden Muhammad Ali. De möttes tre gånger i rad i vad som då kallades århundradets matcher. Jag minns att han vänligt, med sin väldiga näve, höll mig om överarmen medan vi pratade. Jag kände mig som en riktig ” tunnis ” medan han mer var typen som gick genom betongväggar utan att skrynkla den där snygga kostymen. Är det någon som muckar med oss i Båstad skall vi ringa Ann Svenssons hårda tjejer. De kör pass, nere på stranden, som skulle få vem som helst vimmelkantig. Disco-dunk, ingen rast och ingen ro. Vilken kondis de har! Till på köpet är humöret på topp hela tiden! Go for it, tjejer!
Vill du se mer av tjejerna kan du klicka på bilden!
|
|
