I fredags var vi förbi Lindegrens för att köpa ett par skivor entrecote. När det närmar sig middag och man står och tittar i en välfylld charkdisk, suger det till lite grand i magen. Stora helger närmar sig med stormsteg och tankarna rör sig på ett naturligt sätt kring ämnet mat. Frugan och jag tyckte spontant att vi kanske skulle testa Lindegrens prinskorv också för att ta reda på om den passade på julbordet. Dagen efter åt vi den till lunch och det var en upplevelse utan like. Prinskorv vet väl alla hur den smakar….men detta var något annat. Aromerna dansade hambo i gommen och tungan stegrade sig av lycka. Detta var en korv som var så läcker att Dijon-senapen, som jag hade till, rodnade av förlägenhet. Frugan rusade till datorn och lade snabbt in en beställning så vi skulle uppleva samma hänryckning på Julafton. Vi hade snabbt fallit i ett beroende som det var svårt att ta sig ur. Idag var vi och hämtade vurrarna ( Stockholmska för korvar ) och fick veta av Lina Lindegren, som själv stod bakom disken, att de små läckerbitarna hade blivit en hårdvara. Insatta kunder var beredda att ge sin högra hand för grejorna. Himla tur att frugan hade beställt i förväg! Julen är räddad!