|
|
Dagen före hade jag varit iväg och plåtat en inredning nere på Kullahalvön. Det händer att jag inte hinner äta tillräckligt då…….så när frugan igår föreslog att vi skulle ta en sväng till Restaurang Drivan, för att käka lunch, tyckte jag att det var en strålande idé! Väl där fylldes mina näsborrar av väldoft! Lokalen var fylld av folk och mysigt mummel! Några gäster satt vid ett långbord, sådär som man brukar se i Italien! Jonas stod bakom disken som vanligt och sa: -” Du måste prova ankan! ” Jag hade läst menyn i förväg och gissade att det var Ankbröst à l´orange han menade. Det lät ju vansinnigt gott men då jag är storvuxen och hade slarvat med lunchen dagen innan, var jag ännu mer intresserad av alternativ nummer två dvs Boeuf Moulin Rouge (helstekt ryggbiff med rödvinsås, tryffel & grillad bakpotatis). Till efterrätt fick man Kärleksmums med lättvispad grädde! Jag förklarade för Jonas att det skrek lite i magen och möttes av ett förstående leende. Han avslöjade att han nu fått förstärkning i köket av Fabian som jag vet att många matintresserade Båstad-bor åtskilliga gånger har tagit till sina hjärtan! -” Gå och sätt dig så länge så kommer jag med maten! ” sa Jonas. Jag hann inte mer än precis avsluta förrätten ( valfri sallad ) förrän Jonas placerade en portion Moulin Rouge framför mig. Tallriken var så laddad att den utan vidare hade mättat tre långtradarchaufförer! Skillnaden var bara att det på långtradarfik är svårt att få tryffel till maten. Fabian måste dessutom ha hällt i ett rödvin som kunde ha fått den kräsnaste vinkännare att falla i gråt av lycka! -” Om du inte blir mätt på det här så får du säga till! ” sa Jonas så där diskret som bara han kan. Jag blev inte bara mätt jag blev också kär i den mumsiga efterrätten! Vad det kostade? 99 spänn! Sådant händer bara i Båstad! 
Lovisa är den rara tjejen som tagit hand om oss i kassorna, på ICA Supermarket, i många år! Ofta har hon knappat in mina varor, fixat till blommorna innanför entrén, pluggat de senaste listorna och hjälpt ett nytt kassabiträde…..på en och samma gång……..med ett leende på läpparna!! Jag har aldrig riktigt fattat hur det gick till! Nu till den stora nyheten!!! I morgon, söndag, är det sista dagen som Lovisa jobbar på ICA! Hon skall ut på nya äventyr och bli flygvärdinna!! Först mjukar hon upp med att flyga inrikes, med utgångspunkt från Halmstad….sedan väntar resten av världen! Jag tror att jag kan tala för många av oss kunder när jag säger: -” Tack för de åren som har varit, Lovisa och ett stort lycka till i framtiden! Allt kommer säkert att gå jättebra!
Klockan var 07.03 på morgonen. Ett sakta regn strilade envist ner från blytunga moln. Nattmörkret började försiktigt ge vika. Köpmansgatan var tom sånär som på en person som gick i jämn, rask takt! Hon bar en ryggsäck där små lampor blinkade. I koppel, framför henne, ville en hund ökade farten ytterligare. Personen var Kajsa Kallio, som tidigare drev Båstad Bokhandel! Hunden var hennes ständige följeslagare, Risto. Varje morgon går Kajsa och Risto till arbetet, en sträcka på ungefär 8,5 kilometer! I alla väder! När dagen är slut knallar de samma väg hem igen. -” Vad duktiga ni är! ” sa jag när jag klev ur bilen. – ” Ja, fast nu är det ändå mycket närmare till jobbet sedan företaget flyttade in till sta´n.” sa Kajsa. Idag arbetar hon på ” Min Fot ” som drivs av Cajsa med C det vill säga Cajsa Krikström, hon som tidigare hade LIFE-butiken på Köpmansgatan! När Cajsa med C inte är på kontoret brukar hon i sin tur vara ute och löpträna! Man måste säga att det är bra drag i tjejerna i vår by!
Det mysiga, med att bo i ett mindre samhälle, är att du lär känna de flesta och du springer på dem i alla möjliga situationer. Än en gång vill jag hylla Räddningstjänsten i Båstad ( och i resten av världen ) som alltid, utan att tveka, finns där för att hjälpa oss andra när vi råkar illa ut. I det här gänget hittar du många bekanta ansikten ur vardagslivet där de har andra arbeten. De tar av sin fritid för att ställa upp för oss! Den här gången sprang jag på John och Andreas! Att de ser så glada ut är för att de just har räddat en häst som var i knipa! Allt fick ett lyckligt slut och då mår våra skyddsänglar bra! Sänd dem en extra tanke nästa gång du hör utryckningssirenerna!
Vilken succé! Kön utanför var i fyrdubbla led som till en rockkonsert! Det var Ladies Night hos Grönskvists Blommor i Båstad entré. Hela glaspalatset var upplyst! Stina Lillemose, som hade arrangerat alltihop, höll skickligt i trådarna och såg till att alla trivdes. Per Grönkvist smög omkring i bakgrunden och bara myste! Plötsligt körde de, till allas förtjusning, igång en stor modeshow med butikerna Köpmansgatan, Vita Snäckan, Lindqvists Herrekipering och Kläd Dej! Egentligen var det både Ladies och Gentlemens Night men vi kan väl säga att de vackra damerna dominerade. Direkt när jag kom in sprang jag på sminkavdelningen där skönhetsexperten Fariba gjorde alla ännu vackrare. Heberleins stod i ett hörn och serverade rökta korvar som fick våra gommar att jubla! Chocolaterian, från Skottorps Slott, fixade efterrätten! Det doftade väldigt gott i hela lokalen och jag fick aldrig klart för mig om det var damerna eller blommorna som förförde min näsa! Alla vinkade och skrattade sådär som man kan göra när det känns extra kul! Grattis till det fina evenemanget Stina och Per! Härligt att partaja en vanlig torsdagskväll i oktober……men Båstad är ju Båstad….och här händer det grejer!
I en orolig tid och på den del av året då dimma och mörker avlöses av ihållande regnskurar, tror jag att det är viktigt att ta till sig de stora ögonblicken i livet. Förra sommaren, alltså 2016 igen, i juli månad, klockan 19.58 på kvällen, såg jag det här lilla paret kramas på gräsmattan, strax utanför restaurang Badkrukan. De höll om varandra som om de inte setts på väldigt länge………eller kanske för att den ene skulle resa bort och de inte skulle ses på väldigt länge! Den lilla flickan var ett par år yngre och klädd i sin finaste, rosa sommarklänning. På fötterna hade hon vita sockor och nyputsade, svarta lackskor. Han var barfota, hade en rutig, uppknäppt skjorta och ett par avspända jeans. Eftersom hon kanske bara var någon halvmeter hög fick han böja sig ner för att kunna omfamna henne ordentligt. De sa ingenting. Det behövdes inte…för fast de blundade så visste de precis vad den andre tänkte! När man ser sådan äkta ömhet och välvilja blir åtminstone jag berörd. Om alla vi vuxna kunde tänka som de här små barnen gjorde, i den ljumma sommarkvällen, skulle vi leva i en fredligare värld….och allt vintermörker skulle vara som bortblåst!
Jag vet inte hur många gånger jag har plåtat badbryggan! Tar jag cykeln ner till hamnen, på kvällen ( kanske inte just ikväll ), måste jag slå en koll och se om det sitter någon där. På den här bilden har solen förmodligen precis gått ner eftersom det är så dunkelt…..men luften är fortfarande varm! Folk är kvar och bara njuter av den behagliga stämningen. De mår fint! Samma känsla som när man sover och har en sådan där riktig kanondröm, där allt går vägen……där du träffar massor med trevliga människor ……på äventyr i spännande länder…………..så var det den kvällen på badbryggan! Bilden är tagen den 8:e september, klockan 19.15 förra hösten…..alltså 2016! Stormen tog bryggan senare på vintern, så den är en minne blott. Men nu är ju en ny på plats. Eftersom det har regnat en del de senaste dagarna och vindar drar in från norr, så vill jag att du sätter dig ner en stund och minns sådana här kvällar………för jag lovar att de kommer tillbaka…………särkilt i Båstad
När jag och frugan, i somras, satt och åt räkmackor, på restaurang Ruff, i hamnen, brukade jag se denna lilla krabat och hans fruga. De bodde, i ett välgjort bo, under restaurangens takskägg. Med jämna mellanrum flög de ut över hamnbassängen för att fånga mat till ungarna. Vi talar om ladusvalor. Just nu är de nere i Sydafrika och sitter i en vassrugge. För att ta sig dit måste de utstå sanslöst många strapatser. Först far de genom hela Europa där de möter stormar, regnoväder ( kanske med åska ), motorvägar, fabriksskorstenar, turbulenser, rovfåglar, vindkraftverk, flygplan med mera. De flyger över höga berg och djupa dalar. I vissa länder sätter man upp nät för att fånga småfåglar att äta till middag. När vår lille kompis, hans fru…..och deras ungar, kämpat sig hela vägen genom Europa skall de ta sig över Medelhavet. Över vatten finns ingenstans att vila. En bit ner i Afrika möter de Sahara, en stekhet öken på 150 mil. Sedan skall de ta sig över djungler, förbi krigförande länder och mellanlanda på riskabla savanner för att till slut nå fram till sitt slutmål i Sydafrika. Jag läste någonstans att när man arrangerade fotbolls-VM där nere, år 2010, passade man på att bygga en flygplats, King Shaka International Airport, i närheten av Durban. Planen flyger in över just det område där miljontals svalor bor. Det gäller med andra ord för fåglarna att kasta sig undan i tid varje gång jetmotorerna vrålar genom luften. Som om inte allt detta vore nog….. när våren kommer ger sig våra svalor tillbaka hela vägen till Sverige! De utstår samma strapatser…..för att till slut landa på Restaurang Ruffs tak igen och kolla på oss när vi käkar räkmackor! Ladusvalor föredrar att bo på samma ställe och under samma takskägg, varje år. Om du tycker att livet är tufft ibland skall du passa på att se in i denna fågels ögon nästa sommar. Du möter en blick full av visdom, glädje och sorg ……..men framförallt….blicken hos en person som aldrig ger upp. Kommer de att klara sig tillbaka denna gång också? Vi håller tummarna!
Hade jag skrivit en romantisk roman hade huvudpersonerna kunnat heta Madeleine Klang och Mikael Fridolf. Fina namn! Allt hade utspelat sig i början av förra seklet. Självklart skulle handlingen ha varit dramatisk på vissa ställen…men efter mycken kamp och tapperhet skulle de unga tu till slut ha fått varandra. Jag hade stått och vinkat av dem när de reste sin väg med Amerikabåten eller Orientexpressen för att för alltid försvinna ur mitt liv. De skulle ha hållit om varandra och sett varandra djupt i ögonen innan de kysstes. När de var borta hade det känts tomt på den öde stationen eller kajen…eller var jag stod för tillfället. Kanske någon känd regissör hade gjort en film på boken…ungefär som ” Elvira Madigan ” fast med ett lyckligt slut! Farväl Madeleine Klang och Mikael Fridolf! Jag kommer att sakna era leenden!………….Tur nog så flyttar huvudpersonerna, i verkligheten, bara till Förslöv och de har redan fyra barn….så slutet gott, allting gott!
Det har varit hyfsat varmt nu några dagar även om solen blygt har hållit sig undan! Måste erkänna att jag hör till den sortens människor som redan längtar till våren! Vad händer om man vågar vägra kalla, mulna vinterdagar och bara accepterar sol, värme och glada miner? Alla protesterar ju mot något numera. Jag hade nöjet att springa på förre kyrkoherden i Båstad idag, Per Thelander, som jag tycker är en cool kille! Han gick muntert omkring i röda kortbrallor på Köpmansgatan! Det heter ju att man skall följa sin herde så det är väl lika bra att vi drar på oss shortsen allihop…sedan kan ju knappast våren hålla sig borta länge till!
|
|
