I en orolig tid och på den del av året då dimma och mörker avlöses av ihållande regnskurar, tror jag att det är viktigt att ta till sig de stora ögonblicken i livet. Förra sommaren, alltså 2016 igen, i juli månad, klockan 19.58 på kvällen, såg jag det här lilla paret kramas på gräsmattan, strax utanför restaurang Badkrukan. De höll om varandra som om de inte setts på väldigt länge………eller kanske för att den ene skulle resa bort och de inte skulle ses på väldigt länge! Den lilla flickan var ett par år yngre och klädd i sin finaste, rosa sommarklänning. På fötterna hade hon vita sockor och nyputsade, svarta lackskor. Han var barfota, hade en rutig, uppknäppt skjorta och ett par avspända jeans. Eftersom hon kanske bara var någon halvmeter hög fick han böja sig ner för att kunna omfamna henne ordentligt. De sa ingenting. Det behövdes inte…för fast de blundade så visste de precis vad den andre tänkte! När man ser sådan äkta ömhet och välvilja blir åtminstone jag berörd. Om alla vi vuxna kunde tänka som de här små barnen gjorde, i den ljumma sommarkvällen, skulle vi leva i en fredligare värld….och allt vintermörker skulle vara som bortblåst!