gillabåstad.se

Sheeba har, sånär som på 8 veckor, bott i Båstad i hela sitt liv. Hon är av rasen border colllie, som en gång i tiden togs fram för att valla får i gränsområdena mellan Skottland och England. Sheeba är dock specialiserad på agility den sport som växer snabbast i Sverige, alla kategorier. I vårt land är det tävlingar i stort sett varje helg och över året är det ca 100.000 starter. Det finns SM, NM, VM och ett antal andra titlar som kan tas. Sheeba började tävla när hon var knappt ett och ett halvt år, nu är hon färdig för SM för femte året i rad. För att lättast förstå vad agility är kan man tänka på hästhoppning och göra det väldigt mycket svårare och snabbare. Det är inte dagsform som gäller utan minutform. Sheeba har lärt sig vad alla hinder heter plus att hon förstår orden höger och vänster, det gör att man i stort sett kan fjärrstyra henne. Banorna är olika för varje lopp. Föraren har åtta minuter på sig att memorera banans utseende för att senare på dagen gå in och köra runt hunden, som aldrig har sett hinderkombinationen förut, snabbt och felfritt. Det är en mycket spännande sport!

Är du nyfiken på hur agility går till kan du klicka på bilden och se en filmsnutt med ett träningsvarv när Sheeba är två år!

Padelbanan i Båstad har blivit otroligt populär, folk spelar och tränar oavbrutet. Padel är en relativt ny sport som kan sägas vara en mix mellan tennis och squash. Fler och fler blir intresserade och vill vara med. Kurser hålls och tränare finns. Det kan löna sig att stanna till en stund utanför padelbanan och bara kolla, alltid händer det nå´t.

Jag mötte Sture Johnsson i Båstad hamn. Hans ansikte är som en bit granit, märkt av väder och vind. Han har sett oräkneliga, morgonsolar gå upp över horisonten. När vinterstormarna har hållit oss andra inomhus har Sture ensam kämpat mot vågorna ute till havs. Hagel och regn har piskat honom och vinden har slitit i hans kläder. Som yrkesfiskare, sedan 1947, har han blivit ett med havet. Idag är Sture 92 år och han sitter på sin eloped ( en elscooter för äldre ) och ser ut över hamnen. Han åker dit varje dag. Jag frågade Sture om han aldrig frös när han, långt ute till havs, mitt i vintern, drog upp sina nät. – ” Nä, jag hade fullt upp med annat! ” sa han. – ” Var du aldrig rädd när stormarna kastade omkring din lilla båt som om den vore en vante? ” fortsatte jag. -” Nä, men sjöräddningen fick ta mig i land fyra gånger. En gång hade en lina fastnat i propellern så jag kunde varken styra eller ta mig in själv, men det ordnade sig. ”  – ” Kan du berätta en fiskehistoria ? ” frågade jag. – ” Det finns kanske många, jag minns inte så noga. ” sa Sture. – ” Förr kunde jag komma hem med 1000 kg torsk i lasten. Senare blev det mest lax. ”   – ” Varför var du alltid ensam ute i båten ? ” frågade jag. – ” Ingen annan ville följa med. ” sa Sture.  – ” Vilken fisk tycker du är godast ? ”  fortsatte jag. – ” Alla! ” sa Sture.  Jag såg att Sture hade förlorat ett ben. Hemma på tomten ligger idag båten ” Maj ” på sidan, hon som var hans trognaste vän de senaste tjugo åren. Hur han klarade av alla väder i den lilla farkosten, med endast plats för en i hytten, förstår jag inte. Sådana som Sture är en del av vår historia.

Jag träffade Fredrik ” Fegge ” Olofsson på Valborgsmässoafton. Det var fortfarande eftermiddag och solen lyste vackert över playan och havet utanför.  Fegge berättade att det kommer att hända massor med nya saker i ” Huset vid stranden ” i sommar. I nattklubben har de gjort om interiören med nya fräscha möbler. Utöver diskots puls kommer de att utöka med häftiga dansare och akrobater. Nere på Papas fokuserar de på Italien med italienska rätter och viner. Baren görs extra trevlig för den som enbart vill gå in och sätta sig där en stund. Sedan blir det premiär för en ny stor musikfestival med massor av spännande artister som jag berättar om i nästa inlägg.

71 procent av jordens yta är täckt med hav och ovanför finns det oändligt med himmel. Mitt emellan himmel och hav ligger Båstad som ett pärlband av hus alldeles vid strandkanten. Det kan hända att solen skuggas av moln ibland men den anstränger sig alltid lite extra för att lysa upp tennismetropolen. Båstad har ett alldeles speciellt klimat. Det sägs att om man spottar ut en plommonkärna så står det ett träd där nästa dag. Jag vet inte om det är sant men det låter ju ganska bra..särskilt om man gillar plommon.