|
Till varje födelsedag önskade sig min svärfar Krister Digman en brun ardenner med vit man. Han fick aldrig någon häst och idag svävar han någonstans bland molnen över Båstad. Idag såg jag henne, Krister, ett vackert sto i en hage på Bjärehalvön. Hon var aldrig långt borta. Jag gav henne några maskrosblad som hon glatt mumsade i sig….och Krister, hon skickade en hälsning till dig.
Thomas Petersson
Jag slank in på Lågprisladan i Boarp, för att köpa ett par vinkeljärn och kände knappt igen mig. Thomas Petersson går från klarhet till klarhet och har utvidgat. Den lokal som tidigare rymde baren, scenen, grillen och en väldig massa bord i Hasses Lada har nu blivit en del av Lågprisladan. Expansionen var helt ny och de höll fortfarande på att fylla hyllorna med varor. Jag såg mattor, inredningsartiklar, en stor leksaksavdelning, hushållskemikalier med mera. Den här extra ytan skapar, helt naturligt, mer plats för ytterligare varor i de övriga rummen. Nu börjar Lågprisladan kännas som ett varuhus. Kanske vi snart ser en lillebror till Ullared?
Går du in i skogen nu kan du möta en blomma, med smal och gänglig stam, som kämpar för att ta vara på det dunkla ljus som finns. Tillsammans mäter väl kronbladen inte mer än 0,5 – 1 cm i diameter. Det är en blyg blomma men ändå vacker i sin enkelhet. Vi är vana vid ymniga vitsippsbackar där allt är vitt, vitt, vitt. Ett fång med skogstjärnor är något helt annat. Tänk dig hur himlen ser ut en klar augustinatt och byt ut det svarta mot grönt men låt stjärnorna vara kvar.
Två barn, förmodligen syskon, drillades av en tennistränare som matade boll på boll till dem från en särskild korg han hade. Ungarna var någonstans mellan 11 – 13 år och duktiga även om man förstod att de var nya i gamet. En kille, på kanske fem år, stod bredvid och tittade på. Han var för liten för att få vara med, ändå höll han i ett racket. Efter en stund tröttnade han på att titta på de andra och började istället klättra på stenmuren som avgränsade planen. Den såg ut som en smal trappa. Jag såg hur han koncentrerade sig på att ta sig högst upp. Efter att ha nått sitt mål hoppade han ner på planen igen och fick fatt i en boll som han slängde upp i luften och klappade till. Det var en naturlig rörelse och det var kraft i slaget. Det såg så lätt ut för honom. Undrar om tränaren såg vad som hände. Den här killen kommer att bli morgondagens proffs, kanske en ny Björn Borg. De börjar alltid på samma sätt, väljer sin egen väg.
Ett järngäng, från Halmstad, Stockholm, Värnamo och Göteborg, kunde inte slita sig från Badkrukans Triumfglass. Man såg på långt håll att de var proffs. Det finns de som slickar i sig vad som helst…..men dessa människor njöt av tillfället med kännarmin. En glass, är en glass, är en glass och den skall avnjutas med andakt särskilt i solskenet på Kristi Himmelsfärdsdagen.
Trollhättan Chapter Sweden gör sin årliga ” ride “, H.O.G. Heavens Ride, på Kristi Himmelsfärdshelgen. Ett oräkneligt antal Harley Davidsons passar på att glida genom Skåne i långhelgen. Ren nöjesåkning med start i Trollhättan och självklar mellanlandning i Båstad. De övernattar på vandrarhemmet i Magnarp och har det trivsamt med grillkvällar, klubbmästerskap och en extra sväng till Köpenhamn innan de vänder hem igen. Det här är folk som verkligen njuter på sina välpolerade hojar.
På morgonpromenaden sprang jag på ett fång gullvivor. De växte på en plats där jag vet att grävmaskiner och annat hade dånat fram och tillbaka i försök att förändra naturen. Gullvivan är dock en seg liten sak och när det hade lugnat ner sig dök den upp på nytt. Vanligast är kanske att blomman är gul men det finns en mutation som är röd och härlig att se på. En god vän lärde mig, för många år sedan, att gullviva heter ” Cowslip ” på engelska. Fritt översatt blir det ” Kohalka ” ett ganska festligt namn på en blomma. Förmodligen syftar namnet på att den undgår att bli betad, precis som smörblomman, för att korna vet att den är giftig. Slip kan ju också betyda undgå.
Ungefär så här dags varje år brukar det komma tre gräsänder till vår trädgård. Gissar att det är flera trädgårdar som har besök men det här inlägget handlar just om våra kompisar. När man ser gräsänder, i en större flock, kanske ihop med några måsar, nere vid stranden, så uppfattar man bara en hög fåglar som, så fort som möjligt, försöker nå de brödsmulor som eventuellt kastas ut. Möter man en, två, eller tre änder, i den egna trädgården, hinner man bli bekanta. Det heter att en hussvala flyttar till Afrika under vintern för att sedan återvända till Sverige och bo under exakt samma takpanna som året innan. Änder verkar ha en tradition att välja ut vissa trädgårdar år efter år. Vår lilla andtjej har varit här flera somrar och hon har alltid två killar, kanske en i reserv. Någonstans är det hon som bestämmer fast hon ger killarna ett visst spelrum. Den ena killen ( eller draken som det heter på fint språk ) tycker att det är onödigt att den andre killen får några brödsmulor och hackar därför efter honom. Den andre killen bryr sig inte för han är en konstnär i sitt slag. Kastar du tio brödsmulor fångar han alla i luften. Jag tror att tjejen, andhonan, ser poänger i bägge killarna och låter därför bägge uppvakta henne. De har en deal. Det är kanske svårt att få en tuffing och en konstnär i en och samme man
Styvmorsvioler hittar man ofta vid Båstads sandstränder. Jag förstår inte var de får näringen i från eller varför de kallas styvmorsviol. Det finns en gammal sång, med Bertil Boo, på temat violer till mor och eftersom det är hennes egen dag sista söndagen i maj kan det vara lämpligt att visa den här buketten som växer en bit bortom Stensån. Kram på er alla morsor!
Så fort det fläktar lite extra får surfare och seglare något lyriskt i blicken. Äventyrsföretaget Stora Blå var ute med några av sina båtar och testkörde inför sommaren. Stod man på badbryggan, nere vid playan, hade man full underhållning. Vågorna slog mot bogen, skummet yrde och besättningarna såg ut att ha väldigt kul! |
||
|
Copyright © 2026 gillabåstad.se - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
||
