Ungefär så här dags varje år brukar det komma tre gräsänder till vår trädgård. Gissar att det är flera trädgårdar som har besök men det här inlägget handlar just om våra kompisar. När man ser gräsänder, i en större flock, kanske ihop med några måsar, nere vid stranden, så uppfattar man bara en hög fåglar som, så fort som möjligt, försöker nå de brödsmulor som eventuellt kastas ut. Möter man en, två, eller tre änder, i den egna trädgården, hinner man bli bekanta. Det heter att en hussvala flyttar till Afrika under vintern för att sedan återvända till Sverige och bo under exakt samma takpanna som året innan. Änder verkar ha en tradition att välja ut vissa trädgårdar år efter år. Vår lilla andtjej har varit här flera somrar och hon har alltid två killar, kanske en i reserv. Någonstans är det hon som bestämmer fast hon ger killarna ett visst spelrum. Den ena killen ( eller draken som det heter på fint språk ) tycker att det är onödigt att den andre killen får några brödsmulor och hackar därför efter honom. Den andre killen bryr sig inte för han är en konstnär i sitt slag. Kastar du tio brödsmulor fångar han alla i luften. Jag tror att tjejen, andhonan, ser poänger i bägge killarna och låter därför bägge uppvakta henne. De har en deal. Det är kanske svårt att få en tuffing och en konstnär i en och samme man