gillabåstad.se

Nu flyger tranorna söderut igen, förmodligen till vinterkvarter i Tunisien, Nordafrika. Idag flög de såg högt upp att de var som små, svarta prickar och då måste man komma ihåg att det här är stora fåglar med ett vingspann på ca två meter. Jag, som är två meter lång, hade förmodligen också sett ut som en liten prick på den höjden. Hur som helst, när tranorna kommer på våren flyger tusentals av dem till Hornborgasjön, i Västergötland, för att partaja innan de drar vidare norrut till ensliga hedar och skogsängar. På hösten har de ett nytt party i Hornborgasjön bara för att samlas till de här stora rese-karavanerna igen….och nu flyger de över Båstad var och varannan dag. Man hör deras trumpetande läten först innan man ser dem. Häftiga fåglar! Hoppas ingen trillar ner! Det blir ju ändå rätt mycket viftande, med de där stora vingarna, innan de har tagit sig hela vägen till Afrika! Hej då, tranorna! Lova att ni kommer tillbaka till våren!

– ” Det är  Äpplets Dag idag! ” sa frugan. -” Jaha, ” mumlade jag, som var fördjupad i en rocklåt och inte så intresserad av att göra något annat just då. -” Det kan väl va kul att gå dit och ta med tjejerna! ” fortsatte hon. ( Tjejerna är detsamma som våra jyckar. ) -” Ok, då! ” sa jag. Vi klädde oss lite fina ( I mitt fall hjälpte det inte så mycket men frugan blev fin. ) och så gick vi dit. Det märkliga är att när man går in, under piprankan, vid sidan om Bjäre Bokhandel, kommer man till en annan värld och en annan tidsålder. Bokhandlargården är ett plejs där ” Föreningen Gamla Båstad ” hänger när de skall ha riktigt trevligt! Du är också välkommen dit. De brukar ha alla möjliga teman med anknytning till kultur och sån´t. På sommaren finns där en caférörelse med magnifika mackor. ” Föreningen Gamla Båstad ” var i toppform idag! De, av alla oss andra, som tog med äpplen, hemifrån egen trädgård, kunde får dem mustade på plats för tjugo spänn litern! Det var jättepoppis och folk rasade in med händerna fulla av frukt. Runt om, vid caféborden, satt välkända Båstadprofiler och umgicks. De fikade och stoppade i sig allehanda godsaker. En av dem, som jobbade hårdast vid musteriet, var Tomas Andersson, tidigare VD på Lindab Steel. Tomas har tusen ansikten, när han inte mustar äpplen är han också vigselförättare och politiker med mera. Tänk vad en liten bakgård, med kullersten och ett vackert valnötsträd, kan betyda för att skapa trivsel! Fast vi får ju inte glömma ” Föreningen Gamla Båstad “, det är verkligen mysvarning på dem!

På morgonpromenaden, i skogen, stötte jag på den här skönheten! Ser nästan ut som en frostad sommardrink som man doppat i lite socker! Men aja, baja! Du får inte äta den för det är kanske det sista du gör! I många sagor, man hörde som barn, bodde det tomtar och troll i eller kring sådana här svampar! Undrar hur de mådde egentligen? Visste du att kossor kan äta hur mycket flugsvamp som helst, till och med den vita, lömska flugsvampen som vi tvärdör av! Det bekommer dem inte det minsta! Jag har sett en råbock som under en eller två veckor käkade röd flugis. Han överlevde men verkade påtänd. Jag kunde, ihop med hunden, springa förbi den på ett par meters håll, var och varannan dag, utan att den blev nervös. Troligen hörde den, i sitt inre, psykedelisk musik från sjuttiotalet samtidigt som den såg en massa färger. Människor och djur har ju olika matsmältningssystem! Det är därför de äter i skogen och vi handlar på ICA!

Jag beundrar människor med GO! När jag var liten kille fanns det en farbror som kallades ” Stålfarfar “. Han gjorde sig rikskänd för att, på en gammal damcykel, slå den etablerade racercyklisteliten i ” åttadagarsloppet ” som gick genom hela landet från norr till söder. Hemligheten var att han cyklade i stort sett dygnet runt medan eliten var tvungna att vila då och då. Många, många år senare hade jag med stålfarfar, som sångartist, på ” En Skånsk Galakväll” jag arrangerade på Norrviken. Alla skånska artister, värda namnet, var där, Birgit Nilsson, Hasse Kvinnaböske, Eva och Östen, Ernst-Hugo Gärdegård m.fl. plus ” Stålis ” så klart! Han blev en bra bit över hundra år. Jag tror att Sveriges nästa stålfarfar blir Anders Hedlund. Han äter förmodligen atombränsle till frukost och springer ikapp med tåget genom Hallandsåsen! I morse var jag på väg hem från skogen efter en sväng med jyckarna. På Hallandsvägen, i riktning ut från Båstad, såg jag ett färgglatt streck som pep förbi i överljudsfart. Jag vände bilen och var tvungen att trycka ” Pelle i botten ” för att hinna ifatt. Det var Anders Hedlund som trampade morgonrundan på sin packcykel! Först skulle han in och slita ut alla stackars vikter och maskiner på ” Friskis & Svettis ” sedan skulle han fortsätta till Osbecks Bokskogar, på andra sidan motorvägen och springa minst 8 kilometer i backar! Den karln kommer att överleva oss alla! Heja Anders!

Frugan är med sina syrror i London! Jag är gräsänkling! Igår skulle jag tillreda en härlig tortellini åt mig själv och ta en god öl! Det gick sisådär! Nu talar inga italienare med mig längre! Idag, då jag fixat lunch till jyckarna, ( inte lika kräsna som jag ), ville min mage på nytt ha något till livs. Man skulle kunna säga att den tjatade på mig genom att kurra flera gånger. I kylen fanns det lite kvar av tortellinin men i en stund av klarsynthet kastade jag bort den. Nu återstod bara en sak att göra………Jag åkte till ett ställe där de kan sin sak! Dillkött och nykokt potatis! Wai, en räddare i nöden!!