|
|
Lärde mig nyss att sirrusmoln mestadels består av iskristaller. De svävar på åtta-niotusen meters höjd och kan tipsa oss om vad som skall hända, på väderfronten, beroende på om de har krokar, är oregelbundna eller tätnar efterhand. Första juni 1967 släppte The Beatles en röd vinylsingel med låten ” Lucy in the sky with diamonds “! John Lennon och Paul McCartney menade att de, till texten, hämtade inspiration från barnboken: ” Alice i underlandet”. Andra trodde att det fanns en symbolik i begynnelsebokstäverna LSD. Jag är ganska säker på att de hade haft vägarna förbi Båstad och sett en av våra himlar med sirrusmoln!
Tidig morgon! Jag gick på stranden. 10 sekundmeter och 7 plusgrader drog in från havet. Lite kyligt men på samma gång härligt! På hur många fler ställen i Sverige kan du gå miltals längs en och samma strand? Oavsett vilken årstid det är fylls du med välbehag! Massor av natur, skummande vågor, fåglar, drivved, snäckor och en hel del sten. Man kan ju få för sig att stenar alltid är grå men i våra trakter har de allehanda färger och mönster! De, på bilden, har slipats av havet i kanske tusentals år tills de har blivit så här släta och rundade. En expert kan säkert säga vad som är granit och vad som är gnejs. För mig spelar det ingen roll, bara jag får ta på dem lite grand, väga dem i handen och beundra dem en stund.
Idag händer det! Våra tjejer på macken håller stort kalas! Invigningsfest för Circle K! Jag var där i morse och skulle kolla luften i däcken! Det var rena julaftonstämningen! Skratt och fnissningar! Ballonger sattes upp! Ett bord dukades med godis, dricka och sån´t som de vet att vi gillar! Åker du dit kan du snurra på ett stort tombolahjul och vinna allt möjligt kul! Bensinen nästan kastade de efter dig så billig var den! Vilken stämning! Härligt, tjejer, jag kommer igen! Vad flickorna på bilden heter? Utöver Nettan, som är en gillabåstad.se – favvo, ser vi Tina, Frida, Johanna och Emma! Kalastjejer!
Tidig torsdagsmorgon! Fyra plusgrader i luften! SMHI hade lovat friska vindar någon gång under dagen. Jag och frugan var ute och knallade med jyckarna när en hästtransport dök upp på parkeringsplatsen i Skummeslöv. En man med keps och ivriga rörelser, hjälpte en tjej att leda ut ett grant sto. Det, frustade och trampade ystert runt, fullt av energi. Typiskt fullblod! Det visade sig att mannen var Torbjörn Nobel, välkänd Båstadprofil och hästen var en av hans galoppörer! Humöret var på topp och tjejen, som hette Marika, var jockey denna morgon. Hon och ” Vestibule ” skulle köra ett träningspass och travade därför iväg längs stranden medan vi stod kvar och såg på. -” Hur långt rider hon? ” frågade jag Torbjörn. – ” Till horisonten ungefär.” svarade han. ” Sedan kommer hon tillbaka i nästan full galopp, ungefär 90 % av maxfarten.” Det var alltså inte Marika ensam som skulle komma tillbaka i nästan full galopp…utan fullblodet Vestibule med Marika på ryggen. – ” Kan du se henne? ” frågade jag då det gått en stund. -” Näe, ” sa Torbjörn. Men plötsligt långt, långt bort kunde vi ana en liten prick som snabbt växte i storlek. Fullblodet gav det så kallade skaftet och farten var det inget fel på. Jag kände hur håret reste sig på armarna. Det är något särskilt att se ett vackert djur springa. Kanske är det en ursprunglig känsla vi har från tiden då vi människor levde vilda i skogen. Ett hundratal meter ifrån oss saktade ekipaget ner och gick ut i havet. -” Man måste kyla av benen efter hård galopp. ” sa Torbjörn proffsigt. ” I nästa vecka skall hon tävla på Jägersro!” fortsatte han. ” Hon har vunnit alla sina lopp på gräs hittills! ” sa han också. Jag blev vederbörligen imponerad och tyckte att allt kändes som en lyckad start på dagen. Torbjörn log igen med pigga ögon och rosiga kinder. Han älskar fullblod och att tävla. Vi vinkade adjö och de ledde in Vestibule i transporten igen. Håller tummarna för Jägersro, Torbjörn! Härlig kille och härlig häst…….och vad bra hon red Marika!
När jag flyttade till Båstad, en gång i tiden, körde jag, med jämna mellanrum, ner till det härliga Köpenhamn! På andra sidan sundet kändes livet extra spännande! Man kunde köpa vin i vanliga butiker, äta smörrebröd och njuta av våra grannars avspända gemytlighet! Skall Köpenhamnarna, idag, sätta guldkant på livet, kommer de till oss! Då menar jag inte att de åker till Sverige, i största allmänhet, utan till Båstad såklart! Vi har blivit som systrar och bröder! Det här glada gänget träffade jag i hamnen igår! Först hade de cyklat runt på Bjärehalvön halva da´n. Sedan kastade de sig ut på vågorna i en av Stora Blå´s fartvidunder till gummibåtar! Salta stänk och havsvindar i håret! Kan det bli bättre? Rena hälsokuren! Det är inte ofta man ser så många lyckliga tjejer och killar på en och samma gång! De kom från Köpenhamn men det var här de fick sina vackra leenden!
Staffan Bjärvik ( mannen med valross-mustaschen ) är som en kameleont! Du kan möta honom i alla former och färger! I ena sekunden bär han uniform och kör flotta turistbussen som tar dig ut på spännande äventyr i Europa. Nästa gång har han en engelsk dubbeldäckare fylld med lyckliga människor som antingen har gift sig, skall på kalas eller bara ha festligt i största allmänhet! Nu, när det är dags att ta upp de stora båtarna till vinterförvaring, kommer han tuffandes i sin gamla traktor! Här hjälper han Hansi som, trots att sommaren är slut, är glad ändå! Vad skulle vi göra utan Staffan? Han ser alltid till att vi kommer dit vi vill? Heja Staffan!
I morse blåste det rätt bra ute! Kallt och småspik i luften! Ändå sprang jag på många lyckliga människor nere i hamnen! De tyckte att vädret var kanon! Sju stycken lag ska hela dagen kvala till ” Allsvenskan “! -” Men Allsvenskan är väl fotboll!? ” säger vi vanliga lirare. Javisst, men idag har jag lärt mig att det också kan handla om segling! De lag, som befann sig i Båstad, kom från Stockholm, Lomma, Särö, Oxelösund och några fler ställen. Varje lag måste innehålla minst en tjej och en seglare som är under 18 år. Därtill spetsar man besättningen med några gamla rävar som kan allt om trixiga vindar. Båtarna, de seglar, heter J70 och är lite annorlunda eftersom de inte har några akterspeglar. Meningen är väl att vågorna, som slår in, snabbt skall kunna rinna ut igen. Det är härligt med seglare! De älskar verkligen sin sport och så länge isen inte ligger har de jättekul där ute till havs! När jag tog bilden behövde jag inte säga ” Smile! ” De var redan glada över hela ansiktet!
Hela sommaren har vi, i Båstad, haft den ena häftigare solnedgången efter den andra! Det räckte med att ta en kvällspromenad så höll man på att falla baklänges över hur naturen riktigt slösade med sin skönhet. Nu, lite längre fram på höstkanten, smyger solen diskret ner bakom åsen! Det blir inte riktigt samma drag i färger och moln längre……men det gör inget! Det kan väl vara kul för de som bor i Torekov att få känna sig privilegierade ett tag. Båstadborna är, av födsel och ohejdad vana, generösa så vi bjuder ” Torke ” på det! Vi vet att det ordnar sig för oss nästa sommar. Om två och en halv månad, dvs 22 december ( tror jag ) , vänder det och dagarna börjar bli ljusare igen! Härligt! Tills dess kan vi njuta av myspys inomhus med mat, dryck och tända ljus i glada vänners lag!
-” Så här står ni, på Malens torg, en helt vanlig fredag, i Oktober! ” sa jag. -” Mmmm, vi har faktiskt varit här förut, rätt ofta! Har du ingen koll alls? ” sa de. -” Jag kör ju mest förbi på Köpmansgatan och då händer det att man missar ett och annat. ” sa jag urskuldande. – ” Var kommer ni ifrån, då? ” fortsatte jag för att snabbt komma vidare i samtalet. -” Från Island! ” sa de. – ” Va ballt! ” sa jag. ” Grattis till fina placeringen i fotbolls-EM häromsistens! Lagerbäck är väl ganska poppis hos er nu, va? ” sa jag. – ” Ja, det var kul. Han kan en del knep fortfarande, gubben!” sa de. – ” Vad gör ni här på Malens torg, då?” frågade jag. – ” Vi har skjutsat ett gäng tjejer. Nu sitter de och käkar hos Wai på Malens krog. En tradition de har.” – ” Det är kul med tjejer! ” sa jag. – ” Ja! ” sa de. – ” Nä, jag måste kila nu. ” sa jag. ” Ska åka och handla med frugan! Ha en trevlig fredagskväll! ” – ” Tack detsamma! ” sa de. När jag körde därifrån tänkte jag på vad mycket trevliga typer man kan springa på i Båstad, så där bara helt apropå!
Vi killar gillar när en vacker varelse, med sammetslen blick, tittar på oss i smyg! Hon vågar kanske inte gå fram direkt och hälsa eftersom du kan vara en drummel…men hon fortsätter att följa dig med blicken tills du är utom synhåll! Nästa gång ni ses tycker hon att hon känner dig lite bättre och allteftersom tiden går blir ni hyfsat bekanta. Att springa, eller promenera, i skogarna kring Båstad, känns som balsam för själen. I våras mötte jag de här vackra ögonen på min morgonrunda!
|
|
