|
|
På promenaden, längs stranden i morse, fick jag, på håll, syn på något som inte brukar ligga just där! En säl, en strandad minival? Nej en vacker stubbe! Den måste ha spolats upp ur havet i går natt! Undrar hur länge den hade legat i ? Vore jag träkonstnär hade jag omedelbart plockat för mig av denna fantastiska råvara. Jag hörde på radio häromdagen att det på Fulufjället, i Dalarna, finns en gran-klon som växer ur en rot som är 9550 år gammal!! Med andra ord ligger det under marken en rot, från ett gammalt träd, varur det, med jämna mellanrum, växer upp granar som blir några hundra år innan de dör och lämnar plats för nya granar att växa upp… ur samma rot! Forskare från Umeå universitet har mätt åldern med hjälp av kol 14-datering. Roten är döpt till ” Old Tjikko ” efter upptäckarens hund Tjikko! Rätt spännande att jämföra vad som har hänt med mänsklighetens historia de senaste 9550 åren! Min stubbe på stranden är säkert inte så gammal….fast den har nog legat i vattnet ett bra tag, tror jag. Det kanske var dags att stiga i land. Även om vi är vana att se vackra saker och människor, på stränderna kring Båstad, är det alltid kul med lite nyheter 
Solen hade gått ner för en halvtimme sedan och jag släppte av frugan och jyckarna hemmavid. Sedan tog jag en extra sväng om hamnen för att se hur högt vattnet stod. Spelar ingen roll hur många gånger jag varit där genom åren, det är ändå alltid lika kul att kolla läget. Folk i allmänhet verkade ha tagit kväll så det var egentligen bara jag och måsarna på plats. Just som jag stod där och filosoferade, kom det en snubbe knallande runt hörnet. Gissar att han var på tillfälligt besök eftersom jag inte spontant kände igenom honom. Han studsade till så där som man kan göra om man kommer runt hörnet en mörk kväll, i en främmande hamn och springer in i en kille som är två meter lång och svartklädd! För att muntra upp honom sa jag: -” Ser du….där borta på andra sidan vattnet?” Han kollade först på mig för att se om jag var nykter. -” Va? ” svarade han. -” Det där var sommarens stora restaurang-succe! ” sa jag. ” Två unga grabbar klädde in kåken i skrikgrön, korrugerad plåt och handritade meny-skyltar! Det såg ut som om den låg någonstans i Karibien! Massor med folk satt där och käkade krabbkakor och fisk hela sommaren! Skitmysigt, var det! ” fyllde jag entusiastiskt i. Killen svalde och blinkade osäkert. ” Solen lyste i stort sett dygnet runt och det var varmt och härligt! ” fortsatte jag för att han skulle känna sig bättre till mods. ” Undrar om inte prins Carl-Philip och prinsessan Sofia var där också! Fast jag är inte säker!” hasplade jag ur mig innan han skyndade vidare. ” Och vet du vad…..båda grabbarna, som drev det, hette Hugo! ” ropade jag efter honom för det kunde vara synd om han missade den poängen. Den skrämde kvällsvandraren ökade nu farten övertygad om att jag inte hade alla hemma! Karibien, tänkte han, det vet väl alla att det ligger på andra sidan Atlanten!
Vill du än en gång minnas hur mysigt det var på Havsrepubliken, i somras, ska du klicka på bilden!
Strax efter åtta i morse ringde det på telefon och en vänlig röst frågade, på välklingande småländska, om vi var vakna! Det var Urban, från Båstad Rör, som skulle komma och byta ut vår kökskran, som med ålderns rätt slutligen tappat sugen! Vi hade gått och längtat efter den där kranen några dagar. Den fick beställas extra eftersom den skulle ha handdusch, en ovärderlig finess för den som gillar att spola saker i köket. Hur som helst är Urban verkligen mysig! Ursprungligen kommer han från Smålandsstenar men har jobbat hos Båstad Rör i sjutton år! Den invigde vet att han, med andra ord, är kollega med förra månadens modelejon Pricken Brorsson! Häftigt! Nu när SMHI:s utlovade snöstorm kastat sig över oss kunde dagen ändå inte ha börjat trevligare än så här. En ny kran i köket och ett kul snack med Urban!
Som hundägare är man ute i alla väder! Idag regnade det en del…och blåste lite grand! Finessen med det är …. att man då kan ägna sig åt att komma ihåg saker och ting! När jag idag, i halvdunklet, traskade fram i mina lätt vatten-kippande joggingdojjor… samtidigt som jag kände hur det rann ner något kallt innanför kragen……kom jag ihåg hur det var på solpiren i somras! Värmen och kalasvädret stannade ju kvar långt in på hösten! Härligt! Idag lovade en meteorolog på radio mer regn och kanske lite blötsnö! -” Yes!! ” tänkte jag då kan jag ägna mig åt att komma ihåg ännu fler fantastiska stunder! Sol, något gott att dricka, kärleksfulla kramar, skratt och kanske lite sång! Håller man på så med regn och blåst kontra underbara Båstad-tillfällen så har det snart hunnit bli sommar igen och livet leker på nytt Tänk vad bra vi har det!
Ok, solen går ner lite tidigare nu än på sommaren……..men det kan också vara vackert! Om du tar en promenad, eller springer, utmed stränderna i Skummeslöv, i skymningen, upplever du något alldeles speciellt. Tar du strandvallarna tillbaka mot Båstad, kan du möta den här lilla bron! På dagen är den diskret och obetydlig men i det sista ljuset, får den liv! Tillsammans med vindpinade träd har den, i åratal, kämpat mot stormar och översvämningar! Envist har den hållit sig kvar för att du och jag skall kunna passera över den några gånger till! Det finns ett gammalt talesätt som säger: -” Alla vägar bär till Rom! ” Ja, ja, men de som leder till Båstad är inte så dumma de heller!
Ett nytt år är som ett oskrivet blad! Idag var jag senare ur sängen än vanligt. De sista ” gott nytt – sms:n ” började klinga ut vid tretiden inatt och då tar man det lite försiktigare dagen efter! Hur som helst, väl uppe och påklädda, satte frugan, jyckarna och jag oss i bilen för att åka ut i geografin och ta årets första promenad! Vi valde vägen om hamnen, eftersom det alltid kan hända något kul där! En bil stannade till utanför Pepes Bodega. Tre personer steg ur och knallade iväg! Inte helt obekanta ansikten! Kanske några jag borde plåta, tänkte jag när vi redan hade hunnit upp till torget! Jag vände och vi åkte ner till hamnen igen där jag parkerade något kreativt. Trion var som bortblåst…..ungefär som när man förr såg en snygg tjej på stan och sprang runt kvarteret för att se henne igen….så hade hon bara gått upp i rök! Har aldrig riktigt fattat hur det gick till! Ett trolleritrick som bara tjejer kan! Men….tillbaka till Båstad-trion. När jag snurrat på huvudet några gånger såg jag dem genom gattet i Lasses Bengtssons Restaurang Badkrukan. De var nere vid badbryggan! En hade hunnit springa ut i vattnet där hon njöt av böljorna och plaskade runt som man bara gör på sommaren! Kvar på bryggan stod en ung man och höll ett sagolikt sött barn i famnen! På något sätt kändes det här som en perfekt start på det nya året! Mamma, Anna Carin Strebel, nybadad och glad! Sonen Gustav och lilla barnbarnet, Celine, som delade mammas/farmors badglädje ( fast lite tryggare på landbacken )! Celine var bara nio månader så 2017 kommer att bli hennes första hela år! Tänk, vad mysigt folk det bor i Båstad!
Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag dig som gillar att gilla Båstad! Snart är det 2017 och en massa spännande och vardagliga saker kommer säkert att hända här! Jag får hålla kameran och pennan redo och försöker hålla dig så uppdaterad som möjligt! Tills dess….ha det bäst!!
-” Sylvester-loppet startade för två minuter sedan! ” ropade frugan från köket. -” Vad säger du, ” sa jag. ” Jag trodde inte det var förrän imorgon! ” – ” De sa det på Radio Båstad precis! ” fortsatte frugan. Det var ju ganska korkat av mig, att tro att loppet var imorgon, med tanke på att namnsdagen, på själva nyårsafton, är just Sylvester! Vi hade precis kommit hem med jyckarna från skogen. Jag hade tagit av mig alla ytterkläder. Bara några minuter innan hade jag sett, förra årets vinnare, Johan Gustafsson, sprinta i världsmästartempo nere i hamnen. Tänkte att han övade inför morgondagen förstås…men så fel jag hade. Det var ju idag som loppet skulle gå! Jag slängde på mig ytterkläderna igen! Svängde ihop lite snabbfrukost till jyckarna. Hängde en kamera om halsen och kutade ner till målsnöret nere vid idrottshallen. Om jag inte sprang lika fort som Johan Gustafsson var det ändå snudd på! Med tung andhämtning frågade jag, den glada samling människor som stod på plats, om någon hade kommit i mål än. De svarade att så inte var fallet så jag kunde ägna mig åt att vila lite. Så…..efter ett par minuter kommer denne Johan Gustafsson igen, springandes, lätt som en gasell, i den hårda motvinden! Jag fyrade av några bilder och lade samtidigt märke till att han såg helt utvilad ut. Det visade sig att han hade sprungit 5 km, med halva loppet i krafttid motvind, på 16 minuter och 48 sekunder! Med andra ord putsade han fjolårets tid med 12 sekunder! Sicken kille! …och ännu bättre blev allt när bästa tjejen passerade mållinjen! Hon heter Susanna Hagelin och hade också den där intensiva vitaminblicken som vältränade människor har! Stort grattis på er! Vilken fin avslutning på 2016!
Idag, den 30 december 2016, gick solen ner kl 15.39. Den här bilden, på Agardhsgatan, togs kl 15.54…..alltså femton minuter efter solnedgången! Det är mulet men visst verkar det ljusare ute?! Tre dagar före jul började allt med en minut extra light per dag. Från och med söndag, alltså i övermorgon, får vi det 2 minuter ljusare per dag! Ok, det hackar lite så här i början. Ibland är det varannan dag som bygger på med två minuter ………..men känner du vart vi är på väg?! 2 minuter per dygn blir på en vecka nästan en kvart……….och snart är vi uppe i 3 minuter extra per dag! Man skulle nästan kunna säga att våren närmar sig med en sådan hastighet att vi får hålla oss i lyktstolparna för att inte falla omkull! Det är lika bra att gå upp på macken på en gång och köpa ett par nya solglasögon! Yes, min vän, nu är vi på rätt väg!
De står där på bordet, i vardagsrummet och blir bara vackrare för var dag som går! ( Tills de vissnar. ) Jag är säker på att de vill att vi skall beundra dem…..och det gör vi ju! Jag köpte buketten av ” Blomster-Dan” på Lyckan-torget strax före jul. Han hade en försvarlig bunt tulpaner i en spann och trettio av dem fick följa med hem till oss. Tar man sig tid att stå och titta på dem en stund blir man helt fascinerad! Jag läste en gång, för ganska länge sedan, om ett experiment som gjordes, på Tekniska högskolan i Stockholm. Man hade anslutit en EEG-maskin ( som man annars mäter våra hjärnimpulser med ) till ett antal blommor. Håll i dig nu! Försöken de gjorde visade att blommor har känslor! Teknikerna hade ställt upp ett antal krukväxter efter varandra i ett långt, smalt rum. Alla blommorna var anslutna till en EEG-maskin och visade jämna vågkurvor. Ett antal personer fick, en i taget, passera växterna och sedan lämna rummet. En av personerna rev plötsligt ner en blomma på golvet och hoppade på den för att sedan gå vidare. Samtliga blommor i rummet gav under ” överfallet ” kraftiga utslag på EEG-n. När personerna kom in igen och på nytt gick förbi, en i taget, så höll sig blommornas EEG-kurvor lugna tills den våldsamma förövaren kom! Då blev det fullt utslag på EEG-n fast boven denna gång inte rörde en endaste blomma. På något märkligt sätt kände de övriga blommorna igen honom och reagerade med upprördhet! Hur det gick till kan de lärde tvista om……..men visst är det trevligt att ha dessa vackra liv hemma! Hoppas att de gillar oss Tack, Dan! Fantastiska tulpaner!
|
|
