Solen hade gått ner för en halvtimme sedan och jag släppte av frugan och jyckarna hemmavid. Sedan tog jag en extra sväng om hamnen för att se hur högt vattnet stod. Spelar ingen roll hur många gånger jag varit där genom åren, det är ändå alltid lika kul att kolla läget. Folk i allmänhet verkade ha tagit kväll så det var egentligen bara jag och måsarna på plats. Just som jag stod där och filosoferade, kom det en snubbe knallande runt hörnet. Gissar att han var på tillfälligt besök eftersom jag inte spontant kände igenom honom. Han studsade till så där som man kan göra om man kommer runt hörnet en mörk kväll, i en främmande hamn och springer in i en kille som är två meter lång och svartklädd! För att muntra upp honom sa jag: -” Ser du….där borta på andra sidan vattnet?” Han kollade först på mig för att se om jag var nykter. -” Va? ” svarade han. -” Det där var sommarens stora restaurang-succe! ” sa jag. ” Två unga grabbar klädde in kåken i skrikgrön, korrugerad plåt och handritade meny-skyltar! Det såg ut som om den låg någonstans i Karibien! Massor med folk satt där och käkade krabbkakor och fisk hela sommaren! Skitmysigt, var det! ” fyllde jag entusiastiskt i. Killen svalde och blinkade osäkert. ” Solen lyste i stort sett dygnet runt och det var varmt och härligt! ” fortsatte jag för att han skulle känna sig bättre till mods. ” Undrar om inte prins Carl-Philip och prinsessan Sofia var där också! Fast jag är inte säker!” hasplade jag ur mig innan han skyndade vidare. ” Och vet du vad…..båda grabbarna, som drev det, hette Hugo! ” ropade jag efter honom för det kunde vara synd om han missade den poängen. Den skrämde kvällsvandraren ökade nu farten övertygad om att jag inte hade alla hemma! Karibien, tänkte han, det vet väl alla att det ligger på andra sidan Atlanten!
Vill du än en gång minnas hur mysigt det var på Havsrepubliken, i somras, ska du klicka på bilden!