|
|
Ibland kan livet vara ganska tufft! Jag stannade bilen på ICA:s snabbparkering och kilade in för att handla några saker. Det tog inte många minuter. Kom ut igen! Hade ett jobb jag måste passa. Slängde mig raskt in i förarsätet och tryckte på startknappen. Ingenting hände! Motorn var knäpptyst! Instrumentpanelen släckt! Attans!! Jag ringde på Jockes Bilbärgning. Efter en stund kom Jockes grabb Jesper! Han nickade vänligt. Jag morsade tillbaka och pekade nervöst på bilen. Framför mig såg jag samtidigt hur tusenlapparna skulle komma att flyga sin väg på bilverksta´n. Jesper var dock lugn. Efter att ha lyft på motorhuven sa han: -” Du har haft besök! “ -” Jaha…” svarade jag så där som man gör när man inte riktigt förstår vad den andre menar. -” Kom här får du se! “ fortsatte han. Motorrummet såg ut ungefär som vanligt tyckte jag! -” Titta där! “ sa Jesper. Då såg jag! Ovanpå motorn, ungefär där man brukar hälla i olja, låg det en försvarlig hög lortar av en förmodligen ganska frusen råtta som hade kamperat på den varma motorn under natten och samtidigt passat på att provsmaka på några kablar! Jesper lossade rutinerat sladdarna som ledde till batteriet och satte tillbaka dem igen. Sedan fungerade allt precis som vanligt. Magiskt! Troligen hade bildatorn låst sig. Tur att vi har killar som Jocke och hans son Jesper. Annars hade våra kärror stått stilla lite varstans över bygden! 
Lördag morgon! Just klarat av promenaden med jyckarna i skogen! Du vet själv hur det är….inte riktigt samma spänst i steget som kvällen innan! På hemvägen stannade jag till utanför ICA Supermarket på Lyckantorget för att köpa ost och lite annat till lunchen. Jag såg spegelbilden av mig själv i entrédörren. Tog av mig toppluvan för att se något prydligare ut. Rädda det värsta! Jag hade inte bästa kostymen på mig precis! När jag plockat åt mig de saker jag behövde från hyllorna och skulle betala….möttes jag av den här lilla skylten! Tjejen i kassan log rart och plötsligt var det som om jag både hade tagit en extra kopp kaffe och hela burken med vitaminpiller. Livet lekte igen! Ute sken ju faktiskt solen. Någon med stort, varmt hjärta hade satt upp små meddelanden på alla kortautomaterna! Tack ICA! Det här kommer att bli en härlig dag!
Följde du ” Kockarnas kamp ” på TV häromsistens? Landets bästa kockar som tävlade i matlagning! Lika spännande som det var trevligt! Senast vann Tareq Taylor! Han var så skicklig att de hängde på honom nya guldmedaljer i varje avsnitt! Till slut hade han så många medaljer att han knappt kunde gå! Idag stod han och lagade mat hos Titti och Marcus på ICA supermarket, mitt i byn! Jättetrevlig och med ett stort leende! Många i publiken ville komma så nära som möjligt för att ta på honom och se om allt var på riktigt eller om det bara var en dröm! Eftersom jag plåtade fick jag nöja mig med att inhalera de förföriska dofterna! Det var lite som att se Avicii eller någon annan berömd DJ! Han stod där bakom sitt stekbord medan vi andra riktigt kände rytmerna och feelingen! Vad han lagade? Bjärekyckling, så klart! Man brukar säga att den demoniske violinisten Paganini måste ha haft extra långa fingrar för att ha kunnat spela som han gjorde! Jag har förstått att Tareq har en alldeles speciell tumme med matlagningen! Kolla själv på bilden
Tvivla icke! Det kan verka dimmigt och ruggigt ute just för stunden! Visst ligger det kvar en del snö men………..igår kom Lasse Bengtsson tillbaka från Brasilien där han varit hela vintern! I påsk öppnar han Restaurang Fiskekajen igen och till sommaren kör Badkrukan igång med sitt vanliga samba-mys vid playan. Jag tog ett kort snack med honom ikväll! Regn, dimmor och mörker bara försvann! Medan han berättade såg jag en massa härliga människor sola på stranden! Jag såg segelbåtar i hamnen! Folk strövade omkring med breda leenden och glassar i händerna! Jag hörde skratt och anade höjda glas med något uppfriskande i! Själv kalasade jag på en räkmacka! -” Då blir allt som vanligt då? “ frågade jag Lasse! – ” Jajamensan! “ sa han och hans ögon glittrade i den brasilianska solbrännan!
Jag gav mig ut i morse! Steg ur bilen strax nedanför reningsverket i Allarp. Solen strålade från en klar himmel! Livet lekte! Så fick jag syn på en lirare som stod uppe på klitterna. Han hade kikare på stativ och en kamera om halsen. Eftersom jag var på fint humör knallade jag bort till honom och frågade: -” Har du sett nå´t? “ Han berättade att han var lite av en specialist på all sjöfågel som brukade röra sig i bukten. -” Där ute ligger ett band med sjöorre och svärtor som annars bor på ryska tundran! “sa han – ” Säger du det! “ sa jag. Han förklarade att sjöorre och svärta alltid ligger i bukten på vintern….men så plötsligt ryckte han till! -” Nu ser jag något riktigt sällsynt! “ hojtade han. Han var så ivrig att jag började kolla i luften efter UFO:s och annat som ju kan dyka upp när man som minst anar det. -” Titta här! “ sa han och pekade på sin jättekikare. Jag kollade i den och såg tusentals svarta andfåglar med gul näbb trehundra meter ut i vattnet. – ” Där ligger en knölsvärta! Ser du den? “ fortsatte han. Inte kunde jag hitta den. Det var som att leta efter en nål i en höstack. Hans tränade öga missade dock ingenting. Skillnaden mellan denna svärta och alla de andra var att den hade en lite knöl på näbben. Näbben var heller inte gul som hos de andra, fick jag veta. Jag tog mig hem igen och fortsatte med dagens bestyr. När jag nu i eftermiddag var ute vid reningsverket på nytt, för att ta en sväng med jyckarna, stod där grymt med folk…och alla hade kikare! Killen, jag träffade i morse, hade sms:at någon och sedan gick larmet. Varenda fågelskådare, värd namnet, var där. Jag stannade till och frågade en kille: -” Var det knölsvärtan? ” – ” Ja! “ svarade han lyckligt. Det här gänget har aldrig hört talas om ” Mellon”, som går på TV ikväll, men en knölsvärta är man beredd att offra mycket för att få se någon gång i livet!
Häromdagen talade jag med en kompis via webben. Han hade precis flyttat från Blekinge till Älvkarleby, uppe i norr! Eftersom den trakten är känd för sina stränga vintrar frågade han mig: -” Hur mycket snö har ni i Båstad?” -” Ingen alls! ” svarade jag helt ärligt! ” Nordvästra Skåne är den enda plats i landet utan snö! Våren är här! Krokusarna slår ut i rabatterna! ” ……… Det var då det. Nu kan jag inte prata med honom förrän det börjar ordna upp sig igen!
Tidigt igår morse var jag ute med jyckarna och fann dessa spår i snön! Det ena är avtrycket av min känga, storlek nummer 46! De andra kan inte vara spår av en liten sparv precis…inte ens en välvuxen höna! Om man jämför med min fot så är de ungefär hälften så stora. Jag är två meter lång. -” Hur stor är då inte den här fågeln? “, tänkte jag och såg mig omkring. Han kunde ju ha stått bakom mig och knackat mig på axeln! Jag tog en bild med mobilen och gick hem och googlade på webben. Helt klart var det en gråhäger som hade knallat där strax före mig! Hägrar ser ju inte så himla stora ut men om de sträcker på sig lite fick jag reda på att de kan bli ca en meter höga. Sensmoralen i denna historia är att en häger som är en meter, dvs hälften så lång som jag, har exakt hälften så stora fötter som jag! Hade jag varit Einstein hade jag räknat ut en matematisk formel för detta och förmodligen fått Nobel-priset! Världen är förunderlig……..särskilt i Båstad
Plötsligt var det den första vårdagen! Sju, åtta plusgrader kom så oväntat att talgoxarna inte hade hunnit sjunga upp sig! Solen skulle snart gå ner och jag gick längs stranden i Hemmeslöv! Den snö som töat under dagen hade nu förvandlats till ett dis som i en gammal Holländsk marinmålning. Det gick att se rakt in i solen utan att bländas! Längst ut på betongbryggan satt en ensam flicka! Isflaken knarrade stilla omkring henne. Betongen var säkert kall……..men det verkade inte bekomma henne! Det här var ju den första vårdagen…den som öppnar dörren åtminstone lite på glänt för sommaren!
Man blir glad när kvällarna blir ljusare och ljusare! Glad när den minus-10-gradiga-kylan och stormvindarna har lagt sig! Glad när man inser att det redan är mars, den första vårmånaden! Glad när man läser att Restaurang Hjorten idag öppnar för säsongen! Glad när man hör att några kompisar redan har badat i havet fastän det bara är en plus i vattnet! Glad när jag man ser dessa två Båstad-bor tillsammans. Flickan heter Wilma och kossan, hon brukar rida på, Snäckan! De bor uppe på åsen och har känt varandra sedan Snäckan var kalv…….. och de har utvecklat en kärlek och vänskap gentemot varandra att man blir alldeles varm i hjärtat! Snart är den här igen……sommaren……..och om vi längtar riktigt mycket, allihopa, är jag säker på att den kommer extra tidigt i år!
Tänk dig att du tar ett steg från Båstad torg och så befinner du dig plötsligt i Paris! Äntligen öppnade den lilla bistron Grodlår och Timjan igen! Invigning! Jag och frugan slank förbi ikväll! Det var knökfullt med trevliga människor! Skratt, kramar och klirr i glasen precis som det skall vara på en sådan här typ av krog. Krögarna själva, Louise och Henrik, tog hand om oss allihop som om vi var en enda stor familj. Det är så trevligt att träffa Båstadborna även när mörkret sänker sig och gatlyktorna tänds! Det var dunkelt inne i lokalen men ändå tillräckligt ljust för att du skulle kunna uppfatta ett leende, ett ögonkast och mänsklig värme. Just då tyckte jag att alla var ovanligt vackra….och det var de säkert också! Louise och Henrik är superproffs och har ett sjätte sinne för hur vi vill ha det för att må bra! Nu får vi hoppas att de har öppet så många kvällar som möjligt så vi kan gå dit och riktigt frottera oss! Visst är det härligt när allt känns rätt!
|
|
