Jag gav mig ut i morse! Steg ur bilen strax nedanför reningsverket i Allarp. Solen strålade från en klar himmel! Livet lekte! Så fick jag syn på en lirare som stod uppe på klitterna. Han hade kikare på stativ och en kamera om halsen. Eftersom jag var på fint humör knallade jag bort till honom och frågade: -” Har du sett nå´t? “ Han berättade att han var lite av en specialist på all sjöfågel som brukade röra sig i bukten. -” Där ute ligger ett band med sjöorre och svärtor som annars bor på ryska tundran! “sa han – ” Säger du det! “ sa jag. Han förklarade att sjöorre och svärta alltid ligger i bukten på vintern….men så plötsligt ryckte han till! -” Nu ser jag något riktigt sällsynt! “ hojtade han. Han var så ivrig att jag började kolla i luften efter UFO:s och annat som ju kan dyka upp när man som minst anar det. -” Titta här! “ sa han och pekade på sin jättekikare. Jag kollade i den och såg tusentals svarta andfåglar med gul näbb trehundra meter ut i vattnet. – ” Där ligger en knölsvärta! Ser du den? “ fortsatte han. Inte kunde jag hitta den. Det var som att leta efter en nål i en höstack. Hans tränade öga missade dock ingenting. Skillnaden mellan denna svärta och alla de andra var att den hade en lite knöl på näbben. Näbben var heller inte gul som hos de andra, fick jag veta. Jag tog mig hem igen och fortsatte med dagens bestyr. När jag nu i eftermiddag var ute vid reningsverket på nytt, för att ta en sväng med jyckarna, stod där grymt med folk…och alla hade kikare! Killen, jag träffade i morse, hade sms:at någon och sedan gick larmet. Varenda fågelskådare, värd namnet, var där. Jag stannade till och frågade en kille: -” Var det knölsvärtan? ” – ” Ja! “ svarade han lyckligt. Det här gänget har aldrig hört talas om ” Mellon”, som går på TV ikväll, men en knölsvärta är man beredd att offra mycket för att få se någon gång i livet!