Jag minns vår första mobiltelefon, den kostade mellan 18 – 20.000 kr. Kunde man ringa ett helt samtal med den fick man vara glad. Hade man inte hantlarna med sig gick det bra att träna med mobilen eftersom den verkade vara fylld med bly. Skulle man ha med apparaten i bilen var det lämpligt att förvara huvudparten av den i bagageutrymmet och bara ha luren framme i kupén. En gång färdades vi med ett vintertåg från Båstad till Stockholm. Kylan gjorde att tåget fick stopp någonstans ute i mörka vischan. Folk kom och frågade om de fick låna vår telefon för att kunna ringa hem. Idag har väl minsta spädbarn en mobiltelefon som kan allt, i morgon går den förmodligen ut med hunden. Du kan snart sitta och slappa i TV-soffan medan mobilen lagar middagen. Den här bilden på Agardhsgatan tog jag klockan 17.00 i kväll, som ett snapshot, utan blixt och stativ. För mina ögon var det mer eller mindre kolmörkt ute men det verkar som om mobilen har lyst upp hela gatan. Till och med himlen ser ut som om det bara var skymning ute. Jag är impad!