Jag gillar allt som är vackert, vackra kvinnor, vackra hus, vacker natur, vackra bilar och vackra tåg!! Utan att för den skull vara hundra år minns jag med kärlek tågen när jag var liten. Ångloken var fortfarande i trafik. Skulle vanligt folk någonstans, åkte de tåg. Vagnarna var underbara med hemtrevliga kupéer. Det fanns restaurangvagnar där det stod bord med vita dukar. Personal, i uniformsjackor, gick från kupé till kupé och ropade: – ” Första middagen serverad, ” för att lite senare återkomma med: -” Andra middagen serverad! ” Var du hungrig tog du plats vid ett bord och blev omhändertagen av servitörer som tog upp beställningar.
Det fanns järnvägsspår över hela landet. I minsta ort, där tågen stannade, var invånarna så stolta att lät bygga ett imposant stationshus, det pampigaste huset i byn. Hade du gott om tid och ville spara pengar, tog du mjölktåget. Ville du färdas snabbt åkte du snälltåg, som inte hette så för att det var så snällt utan för att ” schnell” betyder snabb på tyska.
I kassan, på Båstad station, stod ” Tjoffe” och sålde biljetter, små kartongbitar som han trollade fram ur gömmorna. Kartongbiljetterna kunde sedan klippas hål i av konduktören. Hann du inte köpa biljett av ” Tjoffe “, kunde du betala ombord. Stinsen var en viktig person som såg till att tågen kom och vinkades av som de skulle. Alla brydde sig och ville att du skulle ha det bra och få en riktigt trevlig resa.
I helgen tog vi farväl av vår station med ett tåg som hela tiden pendlade fram och tillbaka mellan Båstad och Ängelholm. Under de totalt sex resorna var det 1800 personer som i förväg bokat biljett och åkte med, resten av oss stod på perrongen med blanka ögon och en klump i halsen . Hej då Båstad station och hej då vackra tåg, vi kommer aldrig att glömma er!