Jisses, vad det var gott på Fiskekajen!

jocke.och.aviva.small

Det var lördagskväll i slutet av oktober, det vill säga igår. Mörkret hade, som brukligt så här års, lagt sig och från havet drog det in en märkligt ljummen bris. Jag och frugan hade tidigare på dagen beslutat oss för att kila ner till Fiskekajen, det lilla rostiga järnhuset i Båstad hamn, för att se vad de hade att erbjuda. När en restaurang doftar gott på femtio meters håll är den alltid värd att prova. Fiskekajen doftar alltid gott, nästan förföriskt. Att bara öppna de blå dörrarna och stiga in i huset, är detsamma som att förpassas till en roman av Ernest Hemingway. Du befinner dig plötsligt på en exotisk plats i något av världens mest spännande hörn. Mitt i rummet står ett riktigt fikonträd, med frukter och allt, fint ljussatt av stora, brinnande, kandelabrar. Längs väggarna sprids ett milt sken från ljusamplar och bakom segel i taket göms ytterligare, diskret belysning. Ett par sköna fåtöljer, i ett hörn, hjälper den som vill vila sig. Smakfull inredning!  Aviva Sheppard tar emot oss med ett leende och en värme som gör att man inte behöver använda plädarna som hänger här och var över stolsryggarna. I köket står Jocke Ufer, handplockad från Håkan Thörnströms kök i Göteborg, samme ödmjuke Håkan som har hållit i två Nobelmiddagar, kungamiddagar, har en stjärna i Guide Michelin och vann Kockarnas Kamp på TV förra året. Jag beställde Confiterat anklår med senapssås, råstekt minipotatis, spenat och kantareller medan frugan tog en stekt röding med hollandaise och säsongens primörer. Det verkade som om Jocke hade anpassade storleken på portionerna efter vem som skulle ha dem. Min måltid var rejäl och vacker att se på. När jag tog första tuggan fick jag nästan en tår i ögat. Det är precis så som god mat skall smaka. Jag kom på mig själv med att sitta och försöka skrapa ur det sista ur såskannan med gaffelns hjälp. När jag mötte min kära hustrus blick såg jag att hon upplevde samma sak som jag, fast med sin röding då förstås. Jag drömde inte…..i Båstad hamn kan du väcka de smaklökar som somnat på andra krogar. Till efterrätt valde jag, något jag inte hade ätit sedan jag var barn, en marängswiss, med kockens extra touch. Läckert! Hustrun smakade på intressanta ostar som passade till det röda Bonarda-vinet från Argentina som hon läppjade på. Jag tog en lättöl från Spendrups.

Aviva sa: -” Det här är ju ingen gourmetrestaurang. Vi vill bara att folk skall komma hit och koppla av en stund medan de äter något gott. ”

Jag, för min del, påstår, utan att skämmas, att det spelar ingen roll hur stor, känd eller hipp en restaurang är, eller i vilken stad den ligger, kan man äta så gott som vi gjorde på Fiskekajen…då är det en gourmetrestaurang!

Vill du se mer från Fiskekajen och vad vi åt, skall du klicka på bilden här ovan!

Comments are closed.