Häromdagen såg jag en pappa stå och hålla i en stor bukett med maskrosor! Han såg stolt ut som om det vore den mest åtråvärda och dyrbaraste bukett orkidéer han just importerat från Amazonas djungler. I närheten sprang en liten flicka. Hon jagade en fjäril, inte för att fånga den, skulle jag tro, utan mest för att komma nära den. För att ha händerna fria hade hon bett pappan hålla i de fina blommorna hon plockat. På ängen växte ytterligare tre miljarder maskrosor men dem såg varken pappan eller flickan. Det var just den buketten, den som han hade fått ansvaret att ta hand om, som var guld värd! De såg lyckliga ut bägge två………och solen sken som den bara kan göra på Bjärehalvön!