I morse kom vi körande, på vägen mellan Båstad och Torekov, när plötsligt en fågel visslande förbi! Den gjorde akrobatiska loopar och störtdök på ett sådant där härligt sätt som bara en av våra flyttfåglar brukar göra! Tofsvipan var tillbaka! Den och några polare till den, flög över ängarna i Svenstad! Jag hade visserligen en kamera om halsen men inget teleobjektiv. I ett försök att ändå dokumentera den lyckliga stunden körde jag upp till Birgit Nilsson-gårdens parkering. Ljudlöst ( nåja, nästan ljudlöst ) ålade jag mig ur bilen och trippade försiktigt närmare en vipa som hade landat ett par hundra meter bort. När det var femtio meter kvar var den naturligtvis inte dummare än att den lyfte igen för att hålla ett bekvämt avstånd mellan oss. Som jag tidigare antydde så hade jag fel objektiv på kameran eftersom jag planerat att plåta hav och landskap under morgonturen. Min enda chans, att få en acceptabel bild, var därför att komma riktigt nära fågeln. Den flög och jag sprang efter! Den flög och jag sprang. Ingen ville ge sig! Till slut hade vi hamnat en bra bit bort i en kohage och jag kunde inte längre se varken min bil eller Birgit Nilssons gård. Mina kängor var leriga och det var ovanligt varmt för årstiden eftersom jag hade på mig tjockaste vinterjackan…………men det var det värt! Även om jag aldrig kom tillräckligt nära vipan så tyckte jag ändå att vi hade haft en kul stund tillsammans över ängarna och hagarna i Svenstad! Välkommen tillbaka kära vipa! Nu är våren definitivt här! 