På väg hem, med bilen i morse, fick jag syn på en liten, liten krabat som satt i korsningen Agardhsgatan- Hamngatan. Det var en rödhake som var oförmögen att ta sig därifrån. Troligen hade den krockat med en bil. Hade den suttit kvar några minuter till skulle den säkert ha blivit överkörd eller ett lätt offer för katter och sparvhök. Rödhakar är, liksom sädesärlor, väldigt trivsamma fåglar som under sommarhalvåret gillar att hålla sig i närheten av oss människor. Just om rödhaken finns det åtskilliga legender som alla går ut på att den gör någonting bra för oss. En sådan kompis kan man inte lämna i sticket en solig måndagsmorgon. Klart att han måste få en chans att sjunga in sommaren igen. Jag körde åt sidan medan frugan steg ur och plockade upp det lilla livet. Han fick följa med hem i värmen en stund för att hämta sig. Vi erbjöd några upptinade hallon som var kvar sedan frukosten. Efter ett tag piggnade han till. Han flög iväg i trädgården. Hör vi någon som sjunger, i sommar, så räknar vi med att det är han. Tjänster och gentjänster brukar man ju säga 