Det var inte alls meningen. Jag skulle gå en kort lunchpromenad med jyckarna och frugan hakade på. Dagen var den 8:e november, med andra ord i dag. Stormen Freja hade bedarrat och solen spred sina värmande strålar över oss. – ” Vi kan väl gå en runda om hamnen?! ” sa vi och styrde stegen längs båtbryggorna. När solen lyser vill plötsligt alla ut och röra på sig, det går inte att hålla folk hemma. Vart man än går möter man leenden och idag var det inget undantag. Havet glittrade skälmskt och fyra ejdrar simmade i hamnbassängen. Aviva hade öppet på Fiskekajen och det doftade förföriskt av nystekt röding. Det satt ett par på uteserveringen och såg ut att ha det bra. – ” Har ni det bra? ” hojtade jag och det sa de att de verkligen hade. Vi insåg att vi var sålda. Ingen av oss hade ätit lunch och visst hade det väl varit läckert att sitta i solen på Fiskekajens servering och smaka på något. Aviva kom ut genom dörren med ett leende och gav frugan en kram, sedan var det definitivt kört. Vi kunde inte värja oss längre. Vi beställde två stycken sallader med varm getost. I salladen hittade vi, utöver den generösa biten med getost, varma rödbetor, strimlade polkagrisbetor, ärtskott, gul morot, några spenatblad, ett par delade brysselkål, härligt krispiga valnötter, rostade brödskivor och allt dekorerat med smakliga ärtskott. En iskall lättöl blev pricken över i:et. Jocke, i köket, hade än en gång svept med sin trollstav över tallrikarna!