Jag minns en flicka, som vi killar kastade ett extra öga efter i Båstad på 80-talet, hon hette Åsa och hade en trevlig syster vid namn Lena och de var döttrar till Barbro som brukade gå på mina evenemang. Åsa hade alltid leende ögon. Man brukar säga att en del människors leende aldrig når ögonen men med Åsa började leendet i ögonen. Åren har gått och senast jag mötte henne var i Dalarna på 90-talet tror jag det var. Jag gjorde ett reportage på ett romantiskt hus, som stod på pålar ute i en vacker sjö, hemma hos Hanna Hellman, mamma till musikgeniet Jacob med samma efternamn. Idag är Åsa präst, regissör och har varit filmskådespelare. Hon har också grundat något som heter “Kreativitetsbanken” för att stimulera ungdom att utveckla sina konstnärliga talanger. Åsas mål har alltid varit att hjälpa andra en bit på vägen i det vågspel som vi kallar livet. På lunchpromenaden idag sprang jag på Åsa igen efter alla år, nere vid havet hemma i Båstad, vid sin sida hade hon en vuxen son som planerar en yrkesbana i filmbranschen. Lycka till med er båda och fortsätt att le, det tycker vi om!