Jag brukar inte plåta solnedgångar men denna gång hände något häftigt. Vi satt i bilen på väg hem till Båstad från Halmstad. Solen låg som ett jättestort, eldrött, klot inbäddat i halvdis och rullande på kanten av horisonten. Hade jag haft kameran i handen och en telelins, hade kvällen varit fulländad. Underbart är kort heter det ju och även om vi vek av och genade över Skottorp, för att nå stranden vid Skummeslöv, förstod jag att jag aldrig skulle hinna ta bilden med min mobil, det enda fotoredskap jag hade till hands. Väl på stranden var solen mycket riktigt borta men hela himlen brann, den återspeglades i havet och badade i gult, orange och violett. Diset i luften förvandlade vyn till en tavla av den berömda konstnären William Turner, han som målade allt i motljus. När jag stod där och inte visste om jag skulle gråta för att jag missade solbilden, eller skratta för att allt ändå var så vackert. Kom en flock med hundratals tranor. Häromdagen skrev jag om tjugo tranor och det var häftigt, men det här var så många fåglar så det fanns inget slut….och alla flög genom den orange-violetta himlen. Vilken känsla de måste ha haft!