Måndag, strax efter klockan 17! Jag drog en repa förbi hamnen! Det kändes lite ödsligt. Man blir ju bortskämd med sommarens all tjoflöjt. Nu fanns där inte en människa! Just när jag tänkte deppa ihop en smula var det som att ett magiskt sken lyste upp allt framför mig! Två badpinglor kom tassande, småfnissande, längs gatan! De hade röda badrockar och jag förstod att det var deras fina leenden som trollade fram ljuset! -” Har ni varit i och badat? ” frågade jag lyckligt. -” Ja! ” svarade pinglorna unisont “…och det var härligt….inte alls kallt i vattnet! ” Jag studerade dem en stund. Visste att de hette Gunilla Linghoff och Åsa Paulie. Vi brukar vinka till varandra. Har man tur kan man möta dem ungefär så dags….eller tidigt på morgnarna….året runt. Spelar ingen roll om isen ligger i bukten, den smälter när de närmar sig! Jag tror jag tar en sväng förbi vid femtiden imorgon också! 