Igår landade tiotusen starar i vårt päronträd! -” Vad läckert! “ sa jag. Att se så många fåglar på en gång som i perfekt harmoni flyger omkring är kul! De satte sig och började raskt att mumsa på frukterna. -” Det gör inget! Vassego! Smaklig måltid! “ sa jag. ” Päronen som sitter högst upp når man ju ändå inte själv !” ………..men…….efter en liten stund kom det ytterligare tiotusen starar, förmodligen kompisar till de första! Genom någon slags hemlig signal hade de tipsats om att här fanns det käk! Det var så många fåglar att även päronen, i min räckhöjd, låg skrynkligt till! Plötsligt kände jag en djurisk revirkänsla bubbla upp inom mig så jag klappade i händerna för att skrämma iväg rackarna! Jag ville också ha päron! Direkt flög nittontusenniohundranittio av jåglarna iväg, i panik! De tio mest hårdhudade satt dock kvar! De sneglade obekymrat på mig medan de fortsatte att käka! Jag klappade igen! Ingen reaktion! När de var mätta lättade de trots allt och seglade lojt iväg samtidigt som de alla tio sket, pricksäkert, på min bil! Gissar att det var fläderbären de ätit tidigare under dagen! I vredesmod gick jag och la mig den kvällen! Jag sov dåligt och drömde om jättelika pärontjuvar! Men så imorse ordnade sig allt igen! Päronen längst ner på trädet satt kvar! Ett intensivt slagregn tvättade på ett ögonblick bort alla fågellortar från bilen! Och i eftermiddag kommer solen och torkar bort allt regn! Imse Vimse spindel klättra upp igen! 