Jag var på hemväg igår kväll. Dagen hade varit så där fantastisk igen! Sol, blå himmel, milda vindar och hela havet! Skulle det bli en sådan där kanonsommar igen? När jag kom till Mariatorget stannade jag upp en stund och såg bort mot kyrkan och på himlen som blir ljusare för var kväll. Just som jag stod där kom det något som såg ut som en liten gul elefant …knallande över kullerstenen! Jag svär på att jag inte hade tullat på flaskan. Där gick faktiskt en gul elefant! -” Julia! “ ropade någon….lite i näsan men ändå kärleksfullt. ” Julia, jag älskar dig!!” Nu såg jag en elefant till. Förmodligen en kille. I snabeln höll han ett fång blommor i alla de färger! Han småsprang av iver. -” Åh, Olle! “ svarade den första elefanten…som jag nu förstod måste vara en tjej. “Du vet precis vad vi flickor gillar!” Hon log mot honom. ” Var har du fått tag på så fina blommor? “…. – ” Det kan jag inte avslöja. “ sa Olle. ” Men jag är kompis med Dan nere på Lyckantorget! “ De möttes i en öm kram och gick sedan, snabel i snabel, bort mot Prästaliden där de försvann utom synhåll. Jag stod där och bara gapade en stund…men så kom jag på att i Båstad kan allt hända. Ibland blir man lite överraskad men Båstad är ju Båstad….och små elefanter är rätt gulliga….och så för de tur med sig 