Jag har en bekant som när han tar det första glaset, till helgen, alltid säger: -” In i dimman! “ Det sker liksom automatiskt. Efter ytterligare ett par stänkare börjar han komma i form och då är det dags för en sång…….eller två! Nu när våren var lite sen här i Båstad verkar det som om koltrasten inte fått riktig fart på känslolivet än. Jag har saknat fågelsången! Han har mest skuttat omkring i rabatterna och vänt på löv. Men…..härom morgonen låg dimman tät över nejden…..och när jag öppnade fönstret, för att vädra lite grand…så satt han där på parabolen och drog sina golden hits ( alltså koltrasten, inte min bekanting ). Det var en fröjd för örat! Sedan kom det vackra vädret och då tystnade han igen! Nu har jag räknat ut att det måste finnas ett samband mellan dimma och sång…som påverkar både människor och fåglar! Intressant! Det hade jag ingen aning om förut! 