I morse vaknade jag till lite lätt och vände på mig i sängen. Det var perfekt temperatur i sovrummet och kudden var underbart mjuk! Jag sover en stund till, tänkte jag och lade mig tillrätta…….Då hörde jag plötsligt ett skrapande ljud…men jag struntade i det för nu skulle det sovas….så kom det där ljudet igen. Jag öppnade ena ögat. Det var min jycke som rafsade med tassen på sidan av sängen. -” Eru vaken husse?” sa hon. -” Näe! “ svarade jag sanningsenligt. Jag kollade på klockan. Hon var bara sex sommartid vilket ju egentligen betydde fem normaltid. -” Vi sover lite till!” sa jag. Men så lätt gav sig inte jycken. -” Men husse, jag lovar att det blir kanon idag! “ fortsatte hon och satt en våt nos i mitt ena öra. Jag knep ihop ögonen och låtsades ha somnat om…….Då dök den andra vovven upp. Hon gjorde ett svanhopp i sängen och hojtade: -” Husse, husse, husse! Kom och kolla! Vilken soluppgång! “ Samtidigt studsade hon upp och ner som om hon skulle slå en cirkusvolt när som helst! -” Jaaaaaaa!” fyllde den första vovven i. -” Nu kör vi husse! Livet är för kort för att slagga bort! Du är väl inte hundra bast heller! Upp å hoppa!” ……..Det var lönlöst att låtsas sova längre. Jyckarna visste vad de gjorde. Jag möttes deras blickar som var fyllda av den där ärliga entusiasmen som man bara kan se en vårmorgon i Båstad! -” Ok,” grymtade jag. ” Jag kommer. “ Jag vältrade mig ur sängen…stapplade ut i ateljén och kollade genom fönstret. Solen hade ännu inte letat sig över horisonten ….men himlen var knallröd. Grannens vimpel fladdrade som den brukar göra på midsommarafton. Jyckarna hade rätt! Det här blir en kanondag!