Jag tog cykeln ner i hamnen kvällen före nationaldagen. Det var den första riktiga sommarkvällen för året. Klockan var åtta och det var fortfarande tjugoen grader i skuggan. Det doftade förföriskt från köket på Badkrukan. Folk satt på terrassen och jag hörde det där stillsamma sorlet som uppstår när gästerna har det bra, läppjande på ett glas vin och smakande på den smörstekta fisken. Krögaren Lasse Bengtsson satt och pratade med sin gamle kompis Göran Buhre. Lasse hade ett stort leende på läpparna, ett sån´t leende som en krögare lätt kan få när det är fullt i restaurangen och gästerna trivs.