Kommer du ihåg när du var liten och det var julafton……..och det var en timme kvar tills det var dags att dela ut klappar? Du hade redan skakat på alla paket som låg under granen och det hade skramlat pålitligt? Spänningen var total! Skulle du få det som du hade skrivit på önskelistan 100 gånger och som du gett fina vinkar om i ett halvår! Morsan och farsan hade den där speciella blicken som föräldrar har när de vet allt men inte tänker avslöja något! Idag åkte frugan, jyckarna och jag till Grönkvists blommor….glashuset vid Båstad entré, för att köpa något att ställa på kökstrappan! Så fort jag kom in i butiken kände jag av en alldeles speciell stämning som liksom vibrerade i luften! Efter att ha snurrat runt och kollat åt alla håll, upptäckte jag Stina och Per i ett hörn! Stina satt vid datorn och skrev något! Per stod strax bakom och liksom hejade på henne! -” Vad gör ni? ” frågade jag sådär som små barn kan göra på lekplatsen när de träffar nya kompisar. – ” Ingenting! ” svarade Stina och Per unisont! – ” Det ser jag väl att ni håller på med något! ” fortsatte jag envist. De hade den där blicken jag talade om nyss. Blicken som sa att de kände till något absolut jättespännande fast det var hemligt än så länge! – ” Du får veta mer om några dagar! ” sa Stina. -” Jag vill veta nu! ” sa jag. ” Nu, nu, nu! ” Men deras läppar var förseglade. -” Om några dagar ” upprepade Stina och fick något moderligt i blicken. Livet är tufft! Jag förstod att jag fick ge mig till tåls några dagar till. Frågan är bara om jag kan sova inatt! Så spännande!