Jag hade gått långt längs stranden. Den tycktes aldrig ta slut. Vinden över havet svalkade utan att vara kall. Den kändes som en smekning av en mor som älskar sina barn. Vågorna slog försiktigt in…..i övrigt var allt tyst. Så öppnade sig molnen och ett vitt ljus spred sig som vingar över vattnet. Det var som en vacker sång som sjöngs av ett sörjande hjärta över alla barn som idag fick sina liv ändade i ett illdåd i Manchester! Saknaden och sorgen hos de anhöriga måste vara oändlig! Vi tänker på barnen, på alla mödrar, fäder och syskon och fördömer all terror!