Jag vet! Jag har plåtat skogen förut….men den var ju så vacker igen! Mobilen liksom hoppade ur fickan alldeles av sig själv och sedan var stunden förevigad. Den fantastiska gårdagen, med nio varma grader i skuggan, började med att solen försiktigt smekte trädtopparna. Med en enda dramatisk gest slängde den sig sedan ner bland stammarna! När ljuset faller in så och marken fortfarande är mörk, blir det en väldig effekt! Man får någon slags lyckokänsla! Jag är helt säker på att jag inte är ensam om det. Förmodligen är det något vi har kvar i oss sedan stenåldern. Naturen på Bjäre vet vad vi gillar!