Frugan, jag och jyckarna passade, i morse, på att ta en promenad i ösregnet ute vid ” Gröthögarna” ! Nu var vi på hemväg! Våta kläder, immiga bilrutor! Plötsligt kände jag att det sög lite extra i magen! När vi närmade oss Boarp dök den lede frestaren upp! Han satte sig på min ena axel och sa: -” Hejsan, skulle det inte smaka bra med en smarrig semla nu när ni har varit ute i regnet och allting?” Jag höll lite hårdare i ratten och försökte ignorera förslaget. Planen var egentligen Keso och lingon, plus lite vitaminer, när jag kom hem. Att man är ute och promenerar är ju självklart för att det är uppfriskande men också för att det håller figuren i schack. Då hör jag killen, på axeln, igen:-” Du behöver inte köpa en så stor semla. Jag vet att de har minisemlor hos På Kanelen , ett par tuggor bara så har de slunkit ner! Härligt gräddiga! Du kommer inte att ångra dig! ” I sista minuten, före avtaget, svängde jag in på kondisets parkering. Jag möttes av den där speciella doften som bara nybakat bröd ger ifrån sig! Väl i butiken träffade jag Rose-Marie. Pigga ögon och morgonrosiga kinder! Hon lade just sista handen vid några köttbullsmackor och en hel glasmonter var full med semlor. Jag förklarade mitt ärende och hon ropade till bagaren som omedelbart trollade fram de allra läckraste minisemlor. Två stycken stoppades i en påse! Så vackra de var! Det kändes som att stå i mormors kök när jag var liten! Vi vinkade adjö och jag gick lycklig därifrån. -” Oh, Rose-Marie, vad gott det skall bli!!”………….om jag i eftermiddag ger mig ut och springer en sväng, med jyckarna, kommer nog allt att ordna sig med figgen också 