I morse vaknade jag av att någon tog på mig! Det var inte hustrun för hon sov fortfarande på söta örat. Ändå rörde någon varligt vid min nacke. Jag öppnade ena ögat och såg att klockan bara var halvsex! Normalt stiger jag upp halvsju så jag försökte ignorera alltihop och somna om! Alla personer tycks ha en medfödd envishet…. vissa har den dock mer än andra. Den som nyss, varsamt, smekt mig hade nu gått över till ett tydligt knuffande! Det var jycken! Hon gillar ordning och reda! Man skall gå och lägga sig vissa tider samt inte dra sig för länge i sängen på morgnarna. Jag sa: -” Klockan är ju bara halvsex!! Vi kan väl vila en liten stund till!” Jycken såg strängt på mig, så där som vissa lärare i skolan kunde göra om man inte hade läst läxan ordentligt! Så slog det mig att hon ( alltså jycken ) ju inte hade en aning om att vi märkliga människor håller på och dribblar med tiden och i ena sekunden kallar den för sommartid och sedan, utan förvarning, för vintertid! Hon tyckte att vi skulle upp och hoppa när vi brukar, strunt samma om klockan påstods vara halvsex eller halvsju! För henne var det samma klockslag! Hon räknar timmar och nu vad det dags att vakna, husse! – ” Ok, då! ” sa jag, steg upp och tofflade mot badrummet. När jag var tvättad, nykammad och påklädd, kikade jag ut genom fönstret. Det första ljuset sökte sig över horisonten! Orange och lila! Vår gamla, hederliga Båstad-sol skulle snart gå upp den också och ge oss ett kanonväder hela dagen. Tack för att du var envis Sheeba ( jycken heter så ). Vilken härlig dag det blev! Rena vårstämningen!