Killen var inte mer än en tvärhand hög, i mina ögon. Jämför man med storleken på racketen förstår man. En större grabb, kanske en brorsa, hade stått vid planket, strax innan och med en sömngångares säkerhet slagit boll efter boll. När han gick sin väg fick den lille killen chansen. Jag trodde att han skulle slå en boll och få gå och hämta den innan han slog en boll till för att gå och hämta den också osv……….men så var det inte! Den lille pysen la iväg en serve som snabbt kom tillbaka, sedan slog han in en forhand och därefter en dubbelfattad backhand! Boll efter boll slog han med pondus i planket. Det verkade som han sa för sig själv :-” Jag skall bli bäst, bäst, bäst, bäst! ” För varje slag han slog blev det ett bäst! Kollar man på stilen kan man nog utgå ifrån att han blir ganska bra en dag…..kanske till och med bäst!!