En liten grupp lärare hade samlats på balkongen. Hon, längst ut till vänster, försökte ropa saker till sin kollega, men lyckades inte överösta sorlet nere på torget. De andra stod bara tysta och begrundade situationen. Elever, som de tagit under sina vingars beskydd, i flera år, hade samlats för att möta släkt och vänner. Studenten! Färgglada plakat, visselpipor, klickande kameror och dunka dunka musik! Början på resan som brukar kallas resten av livet? I Shakespeares pjäs bedyrade ju Romeo Julia sin kärlek när hon stod på balkongen i Verona. Här verkade det som att eleverna, i den allmänna upphetsningen, helt hade glömt bort vilka de mött de senaste åren. Om bara, just idag, i denna stund, någon där nere på torget hade vänt sig om och kikat upp mot skolan, blinkat med ena ögat och kastat en slängkyss, kan jag garantera att åtminstone en av lärarna hade fått en tår i ögat!