Idag var det soligt och varmt som vi har blivit vana vid i Båstad. Jag hade varit iväg på ett fotojobb i Halmstad där det ingick att jag, via ranka byggnadsställningar, skulle klättra upp på ett hustak och plåta en vältränad, kvinnlig plåtslagare! Väl hemma igen slog jag mig ner vid datorn för att redigera materialet. När det har varit varmt hela dagen, mixat med en del fysisk ansträngning, kan det vara rätt behagligt att slå sig ner i en stol. Förmodligen nickade jag till en stund, framför datorn, kanske fem, tio minuter för jag vaknade med ett ryck och kände mig en smula skuldmedveten. När man vaknar, mitt på eftermiddagen, efter en oplanerad tupplur, är det som om inte hela hjärnan hänger med samtidigt. Man upplever en slags overklighetskänsla de första sekunderna. När jag idag såg mig om i rummet var hela golvet, till på köpet, täckt med vita blomblad, inte ett eller två utan tusentals! Jag tänkte, ok, jag har förmodligen kilat vidare och är det så här det ser ut i himlen! Men när jag kollade vidare såg jag att skrivbordet fortfarande var rätt ostädat så jag var förmodligen kvar i jordelivet. Entusiastiskt kutade jag nerför trapporna och berättade mina upplevelser för frugan! Hon sa att en plötslig virvelvind hade fått fatt i det blommande päronträdet i trädgården, rivit loss och kastat omkring blomblad så de fyllde hela luftrummet, huvudparten hade förmodligen farit in genom mina öppna fönsterdörrar! Tänk vad man får uppleva om man bor i Båstad!