Nyårsafton 2015! Anna Bolin och hennes sambo hade arrangerat en mysig middag för de närmaste vännerna. När stämningen var på topp förlovade hon och hennes Sven sig! ( Grattis!! ) Tala om överraskningsmoment! Strax före tolvslaget gick alla ut i trädgården. De släppte iväg hjärtformade Thailändska lyktor som långsamt steg mot skyn. När allt var som mest romantiskt slog klockan tolv och samtliga hushåll i häradet fyra av sina raketer och bomber, med dunder och brak. Annas ettåriga lilla hund, Bruno, trodde att det var ett anfall från yttre rymden och flydde med allt vad hans ben förmådde! Därefter var han helt försvunnen! Alla hjälpte till att leta. Det var kolmörkt och regnet hade börjat strila ner. Timmarna gick! Gästerna var tvungna att åka hem. Med tårarna rinnande sökte Anna vidare. Skulle Bruno vara försvunnen för alltid? Varje år läser man ju i tidningarna hur hästar och hundar försvinner på Nyårsafton. Hur skulle Bruno klara sig, han var ju bara ett år gammal? De beslöt att Sven skulle stanna hemma, med dörrarna öppna, om lille Bruno sökte sig tillbaka. Klockan tre på natten, då Anna fortfarande var ute och letade, i alla kringliggande villakvarter, på stranden och i skogen, just när det verkade som mest hopplöst, ringde det på hennes mobil. Sven meddelade att Bruno hade kommit hem igen, blöt och tilltufsad, men i ett stycke! Annas tårar strömmade på nytt, denna gång av glädje! Brunos älsklingsmat, plus lite till dukades fram……..och så levde de lyckliga tillsammans i alla sina dagar!
Vill du se hur glada Anna och Bruno är nu kan du klicka på bilden!